UNRWA bildades 1949 till stöd för dem som fördrevs i samband med att staten Israel bildades. Det rörde sig om över 750 000 palestinska familjer som i en etnisk rensning förlorade sina hem, gårdar, planteringar och allt som tidigare generationer byggt upp. Det palestinska folket har sedan dess kämpat i snart åttio år för att få tillbaka det som de en gång ägde; ingenting mer och ingenting mindre.
Det verkar vara en utsiktslös kamp. Israels premiärminister Netanyahu har framfört tankar som tolkas så, att en lösning av situationen vore att annektera hela Gaza och förvisa palestinierna till – ja, vart skulle de ta vägen? Ett annat mål som han uttryckt är utplåningen av Hamas; Israel måste få försvara sig, heter det. Visst – men just nu är det palestinierna som försvarar sig.
Idén om en tvåstatslösning verkar ha övergivits, åtminstone verkar det så med nuvarande utveckling. Vad återstår? Kanske en enstatslösning, öppen för alla, oavsett etnicitet och religion. I dagsläget är svälten i Gaza det omedelbara problemet. Regeringen måste ompröva sitt beslut att inte stödja UNRWA, särskilt efter rapporten om att 14 000 spädbarn, p g a livsmedelsblockaden, riskerar att svälta ihjäl på bara ett par dygn. Regeringen har ju själv uttalat, att det är ett krigsbrott att använda svält som vapen mot civila. Att svika UNRWA när deras verksamhet behövs som mest, strider mot humanitära principer.
Kenneth Gustafson
