Jag och många med mig är bekymrade för hur det byggs i vår stad. Över 120 synpunkter har lämnats på planprogrammet för Kexstaden. Protestlistor cirkulerar och insändare skrivs. En enorm tät, trångbyggd stadsdel med höga, dominanta byggnader föreslås bli Kungälvs ansikte mot Nordre älv och E6. 1600 bostäder en nödvändighet enligt Orkla för att det ska vara lönsamt att bygga.
Jag vill uppleva en vital stad som är något mer än ett kluster av exklusiva lägenheter. Det behövs fler grönområden, kultur och fungerande infrastruktur. Inte en höghusmur mot Nordre älv. Jag vill gärna se älven och påminnas om vår historia. En glittrande blå rand, en älv som strömmar och som idag gör sig påmind från olika platser i stan. Den blockeras, som sagt, från stadscentrum i planförslaget av allt för många och höga hus. Motiveringen, i nämnda förslag, är att ta staden ner mot älven.
”Älvstråket blir sammanlänkningen som länge saknats för att få staden ner mot vattnet.”
Medan vattenvyn i vardagen tas från stadens invånare och ges till de fåtal som kan köpa bostäderna närmast älven är moroten att Kungälvsborna får en älvpromenad.
1600 nya bostäder kommer förutom att skymma sikten att ge en stor trafiktillströmning. Bilar som skapar parkeringsproblem och trafikstockningar. Dessutom kan marksaneringar, geologiska problem och klimatförändringar påverka projektet, i en riktning som märks först under utförandet. Det är vanligt att byggprojekt rusar i kostnader. Om så blir fallet hur sannolikt är det inte då att bostadsmuren växer på höjden för att byggherrarna ska få lönsamhet i projektet.
Det unika med Kungälv är älven och vår historia, den gamla delen av staden med de vackra låga husen med långa trädgårdar ner mot älven. Trädgårdsstäder börjar bli aktuella igen. De är hållbara och det är bättre att bygga i balans för ett långsiktigt välmående för medborgarna.
Staden tillhör oss Kungälvsbor och jag vet att många med mig vill se en varsam stadsutveckling.
Kungälvsbo för en stad i balans
