Rektorer är som kockar och försöker varje dag koka soppa på en spik. Många av dom gör det i tysthet för att inte förarga restaurangägaren eller platschefen på restaurangen. Problemet är att en sådan soppa inte är näringsrik och man överlever inte på den som gäst på restaurangen om man bara äter där. Definitivt inte om man är ett barn som växer och behöver energi till exempelvis skolarbete.
I massor av dialoger med politiker har jag fått höra ordet rektorsansvar. Mobilförbud? Rektorsansvar. Pedagogiska luncher? Rektorsansvar. Att extra anpassningar och särskilt stöd saknas? Rektorsansvar. Tryggheten på skolan? Rektorsansvar mm…
När det kommer till pengar och rektorns ansvar så säger lagen så här: Skollagen 2kap §10: Rektorn beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. På ren svenska ska man ta hand om dom pengar MAN FÅR på bästa sätt.
I samma lag står det här som man inte riktigt pratar lika mycket om från lednings och politikerhåll: Skollagen: 2kap §8b: Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Den paragrafen kommer för övrigt före rektorsparagrafen…
Bildligt så här så alla förstår. En skola får 3 kr i budget och man överlåter ansvaret att fördela dessa kronor efter elevernas förutsättningar och behov under året. Kommer rektorn och skolan klara detta? Troligtvis inte. Kommer det vara ett rektorsansvar att man inte lyckades? Troligtvis inte.
Jag skulle önska att fler rektorer på eget bevåg stack ut och köpte grönsaker till soppan även om restaurangen gick back på det. Eller ännu bättre om restaurangägaren sa till platschefen att köpa in grönsaker för att få bättre soppa och att restaurangen då exempelvis skulle få ett bättre rykte och enklare att anställa personal som dessutom stannar och trivs för att gästerna är gladare.
Googla rebellrektorn.
William Olsson
