Efter 20 år i kommunen har jag nu blivit uppsagd pga arbetsbrist. Jag kommer dock att jobba kvar med samma arbetsuppgifter under hela uppsägningstiden. Min ålder och tid i kommunen gör att uppsägningstiden är 12 månader. Att jag ska fortsätta med samma arbetsuppgifter i 12 månader gör att det är svårt att förstå var arbetsbristen finns.
Egentligen vet alla inblandade om att det inte finns någon arbetsbrist. Man har bara bestämt sig på högre nivå om att göra en förändring kring försteläraruppdraget. Jag har full förståelse för att man vill göra en förändring kring uppdragets tidsram. Men varför tog man inte en diskussion med oss förstelärare om att man ville tidsbegränsa uppdragen? Vi blev inte ens kallade till ett möte kring vilka förändringar som planerades. Istället så skickade man ut en skriftlig information under vecka 7. Det minsta man skulle kunna begära är väl ändå att man får sådan information när man är på arbetsplatsen. Jag hade accepterat att få mitt uppdrag tidsbestämt om man bara pratat med mig.
I brevet stod det så fint att vi erbjöds en omplacering och att man hade möjlighet att söka nya försteläraruppdrag som skulle annonseras ut. Men i nästa andemening skrev man att om man inte accepterade så skulle man sägas upp på grund av arbetsbrist. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än som ett hot. Acceptera vårat beslut annars blir du utan jobb.
Under min tid i kommunen så har jag alltid försökt att göra ett så bra jobb som möjligt, gärna lite extra för att eleverna ska få med sig något positivt när de går vidare. Men det är tydligen inte något värt. Kommunen säger att man ska vara en arbetsgivare där de anställda trivs. Då behöver man nog tänka till lite kring hur de anställda behandlas. Jag har jobbat på andra arbetsplatser innan jag blev lärare men har aldrig någonsin blivit behandlad på detta sätt. Jag hoppas att man i framtiden vågar stå för sina beslut och träffa dem som berörs personligen och inte bara skicka ut ett brev.
Besviken lärare
