Jag stökade runt lite i skrivarrummet på jobbet en dag i förra veckan. Min blick föll på en av tidningshögarna som ligger lite här och var på en redaktion. Överst låg en lätt gulnad KP med rubriken ”Oroligt världsläge – men beredskapen har inte höjts”. ”Jaha, gjorde kollegorna den nyheten när jag var sjuk?” hann jag tänka innan jag såg att tidningen var exakt ett år gammal. Den 11 mars 2025 skrev vi: ” Det turbulenta världsläget har gjort att Europa rustar upp. Sverige också. (…) Har beredskapen i Kungälv påverkats av världsläget?”.
Jag hade totalt lyckats förtränga att det var läget för ett år sedan. Den 11 mars 2025 kallade Säpo till presskonferens om att säkerhetsläget i Sverige bedömdes som allvarligt och riskerade försämras ytterligare, och att främmande makt använde hybridaktiviteter och konspirationsteorier för att destabilisera Sverige. ”Det är viktigt att vi inte normaliserar det nya läget. Utvecklingen i Sverige och omvärlden visar hur svårbedömda och komplexa hoten är”, står det i lägesrapporten.
Är det inte just detta som är utmaningen? Att stå emot normaliseringen av det onormala världsläget, och hjärnans tendens att vänja sig vid och/eller skärma av nyheter om krig, terror, osäkerhet och hot från totalitära ledare?
Astrid Lindgren skrev dagböcker under andra världskriget, och de gavs ut i bokform 2015. Hon följde kriget noga, klippte ut artiklar och kom också utvecklingen extra nära genom sitt arbete på säkerhetstjänstens avdelning för brevcensur. Men hon skrev också om vardagen med barn och man och brottades med skuldkänslor för att det egna livet i Stockholm pågick ganska obemärkt.
Det är lätt att tro att människor förr i tiden hade ett större engagemang och ett renare samvete, men kanske var de precis som vi är nu? Ganska upptagna av vårt eget och vardagen och med samma dåliga samvete över att vi borde hänga med bättre i utvecklingen i världen.
Astrid Lindgren skapade strategier för hur ofta hon skulle läsa nyheter om kriget, för att orka med. Med dagens nyhetstempo och pushnotiser i telefonen i realtid är det svårt.
Men min strategi är att blanda upp nyheterna från Ukraina, Gaza, Iran och USA med det som händer på riksnivå och här, nära mig, i Kungälv. De senaste åren har utrikesnyheterna fått enorm dominans i flödet och det finns risker med det. Om läsare, tittare och lyssnare blir krigs- och kriströtta finns det också risk att fler vänder sig bort från nyheter helt och hållet.
Därför har jag en god (!) nyhet till er som inte prenumererar på KP idag, men vill ha fler lokala nyheter i ert flöde av pushnotiser. Nu återinför vi möjligheten att prenumerera enbart på nyhetssajt till ett lägre pris. Och just nu finns möjligheten att testa tre månader för 1 krona. Vill du ta ett större grepp om Västsverige och världen, vill jag också verkligen rekommendera prenumerationen +GP, som förutom KP också ger dig tillgång till GP:s nyhetssajt, Stampens övriga 16 tidningars sajter OCH New York Times.
Vänd inte nyheterna ryggen. Låt oss hjälpa dig att blanda upp dem.
