”Quiet. Quiet piggy!” Donald Trump står i dörröppningen till Air Force One och lutar sig fram mot de samlade reportrarna. När Catherine Lucey, reporter på Bloomberg news ställer en fråga om Epstein-filerna tystar han henne med de orden. Det är någonting ofattbart som händer i det ögonblicket. I ett koncentrat av tre små ord sammanfattar världens mäktigaste man en värdegrund som vilar stadigt på kvinnohat och förakt för fria medier.
Föreställ er Ulf Kristersson säga ”Tyst lilla gris”, till en kvinnlig journalist. Jag vill hoppas och tro att han hade kallat till presskonferens senare samma dag för att meddela sin avgång.
I dag är det pressfrihetens dag, en dag som fortfarande är värd att fira i Sverige. Vi placerar oss på plats fem (en placering ner jämfört med förra året) på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex som presenterades i veckan. Men i ett globalt perspektiv är det svårt att uppbåda någon entusiasm. Inte någon gång under de 25 åren som indexet funnits har pressfriheten i världen legat på en så låg nivå, och i över hälften av världens länder är situationen ”svår” eller ”mycket svår”. I många delar av världen är orsaken krig och skärpta säkerhetslagar, men faktorer som ogrundade stämningar mot journalister, ökat våld från kriminell brottslighet och fientlig mediepolitik syns också på fler håll. Inte minst i Nord- och Sydamerika.

För två veckor sedan deltog jag i en stor internationell journalistkonferens i Perugia i Italien, där hotet mot pressfriheten och framför allt kvinnliga journalister var ett genomgående tema. Bland närmare 200 talare fanns filippinsk-amerikanska Maria Ressa, journalist och fredspristagare 2021. Hon har ägnat sin karriär åt att försvara pressfrihet och mänskliga rättigheter, och dömdes själv 2020 för nätförtal, efter att ha kritiserat president Rodrigo Dutertes ”krig mot droger” i Filippinerna. Under rättsprocessen utsattes hon för koordinerad smutskastning och kunde få 90 meddelanden i timmen med hot om våldtäkt eller dödligt våld.
I samma panel satt Kaylee Williams, forskare vid Information Integrity Initiative i USA. Hon forskar på hur teknologin möjliggör genderbaserat våld, det vill säga AI-avklädning av kvinnor på bild, eller i en video, och digitalt sexuellt våld, som till exempel våldtäkt. Hennes forskning visar att företeelsen, som tidigare var en nisch på internet, nu kommer på bred front. Applikationer, som till exempel Elon Musks Grok, gör det möjligt att klä av en kvinna direkt i sociala mediers kommentarsfält och tekniken används redan för att skrämma och tysta kvinnor i offentligheten.
Som Kaylee Williams konstaterar finns alltså nu de tekniska möjligheterna att skala upp skrämselmetoderna mot kvinnor. Det är enkelt och gratis för vem som helst att med AI:s hjälp iscensätta digital hämndporr och sexuella övergrepp.
Den här tekniken kombinerad med misogyna världsledare ger en väldigt dystopisk framtidsbild. Jag undrar: vem ska ta täten i att lagstifta bort denna absoluta avart av AI-tekniken?




