Ett stort tack till alla er som hört av sig och visat sitt stöd för oss på Marstrands Varv. Stödet har varit enormt och både värmer inombords och lyser upp de allt mörkare höstdagarna.
Vår resa med kommunen som markägare de senaste åren har varit tuff. Otroligt tuff, med tusentals arbetstimmar och många sömnlösa nätter. Jag har varit ledsen, arg och besviken. Kommunens hantering av vårt ärende hotar inte bara Marstrands Varv – det är en del av en bredare nedrustning av Marstrand, som Magnus Bredelius beskrev i sin senaste krönika.
När jag läste Miljöpartiets insändare blev jag både glad och orolig. Glad över stödet till Marstrands Varvs existens, vår verksamhet och vårt engagemang för att ställa om, men också orolig över att förvaltningen med politikens goda minne tillåts hantera en företagare på detta sätt. Vill politiken på riktigt se en hållbar omställning, bättre näringslivsklimat och upprustning av Marstrand, krävs det att de tar rodret och styr kommunen i rätt riktning.
Med det sagt har jag förståelse för att politiker inte kan styra och ställa i alla ärenden och beslut som fattas varje vecka i en kommun. Det är därför Kungälvs kommun har tjänstepersoner. Vad jag har svårare att förstå är när politiker accepterar att deras mål motverkas. Särskilt när politiken uttalat så höga ambitioner kring Marstrand samt näringslivs-, klimat-, och miljömål i kommunens budgetdokument.
Vi invånare och företagare värdesätter inte vackra ord i politiska styrdokument. Vi behöver se dessa ord omsätts i praktiken.
Mina frågor till politiken blir därför:
1. Är det rimligt att lokalkostnaderna blir dubbelt så höga om jag arrenderar mark av kommunen jämfört med om jag äger den?
2. Hur mycket är politikens ord om Marstrands utveckling värda när kommunen inte ger förutsättningar för den?
3. Kommer politiken ta en mer aktiv roll i dialogen med företagare när tjänstepersoner driver utvecklingen åt fel håll?
Filip Rodéhn
Marstrands Varv
