”Hur ska man möjliggöra så att kvinnan som blir utsatt kan lämna och känna sig trygg?”, skriver signaturen Lisa.
”Hur ska man möjliggöra så att kvinnan som blir utsatt kan lämna och känna sig trygg?”, skriver signaturen Lisa. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Jag hade själv kunnat hamna i statistiken

Svar på insändaren med rubriken ”När ska våldet mot kvinnor ta slut?”.

ANNONS

Jag är en av de kvinnor som hade kunnat hamna i statistiken men hade turen att kunna gömma mig. Jag räddade mitt eget liv med stöd av ett nätverk jag byggt under lång tid och efter flera misslyckade försök hände det och vi lyckades fly. Jag kan bara utgå från mig själv och har upplevt våld i nära relation.

Det börjar fantastiskt, som ett paradis, men till slut lever du i helvete där du inte kan röra dig fritt längre och är kontrollerad 24/7. Du anpassar dig till det livet så det blir lugnt men det blir aldrig lugnt. Samtidigt baktalar han dig till din familj och pratar illa om dina vänner och du är fånge i ditt eget hem. Du har inget och du är inget utan honom. Säger du att du vill lämna så blir det ett helvete. Du lämnar dem inte ostraffat, de äger dig, de är svartsjuka.

ANNONS

Ekonomiskt är det också en stor förlust, jag fick lämna delar av mitt hem. När jag lämnade honom tog han många utav mina saker och förstörde

Hur ska man möjliggöra så att kvinnan som blir utsatt kan lämna och känna sig trygg? Risken att du går tillbaka är stor när ingen back upp finns.

En del är att kunna komma i kontakt med den utsatta och hur gör man? Hur skapar man förtroende? En del nära och vänner vet redan men vet inte hur de ska bete sig, kanske inte förstår och säger ”det är bara att lämna”. Det kan bli så att kvinnan blir skuldbelagd igen och vågar då inte öppna upp sig mer och drar sig tillbaka och blir mer traumabunden. Eller att du lämnat och går tillbaka för det ska bli lugnt igen.

När du tagit steget att lämna – vad finns det för stöd? Du är helt utmattad och du sitter i polisförhör, socialtjänsten om du har barn, hur ska du orka? Du vet att han står på utsidan och väntar på dig eller åker omkring där du bor. Det är farligt att lämna dessa män. Detta kan pågå i flera år efter.

Jag har läst insändaren och kan hålla med, men vem tar upp kampen? Vem ska stå upp för dessa kvinnor? Det finns lagar och andra paragrafer men det mesta sker mellan fyra väggar och ingen insyn utifrån, inga vittnen eller få. Många vill lämna men vet inte hur. Hur ska hitta ett boende?

De är bra att ämnet kommer upp och det pratas om det men vad händer från detta till handling?

Lisa

ANNONS