Andra världskriget var lika hemskt som alla krig. Mot slutet fick allmänheten kännedom om förintelselägren. Judar, romer och handikappade stod på nazisternas utrotningslistor. Regeringar i olika länder reagerade svagt. Man skyllde på att man inte visste. Idag får vi ständig information om det skedda och inte minst skolbarnen informeras med syftet att ”vi får inte glömma” vad som hände.
Världssamfundet måste reagera och hindra en upprepning. Likväl skedde en systematisk utrotning i Kambodja under Pol Pot utan några större reaktioner. Världsledarna föredrog att titta bort. Likaså när samma sak hände i Rwanda fanns inte något intresse att förhindra våldsspiralen. Men är det inte just sådana etniska rensningar vi skall hindra i begreppet ”Vi får inte glömma”? De här barbariska utrensningarna tar sig andra uttryck i andra konflikter jämfört med andra världskriget, men ”Vi får inte glömma” skall väl gälla generellt.
Idag pågår en ny utrotningskampanj i Gaza och ingen kan säga att ”vi visste inte”. Tvärtom, vi vet med all tydlighet precis vad som pågår, men som vanligt vänder alla bort huvudet. Det är skamligt att ingen reagerar kraftfullt och inte bara fördömer det som sker. Det gäller inte bara Gaza, det gäller även Västbanken. Vad är man rädda för? Att bli kallade antisemiter eller vill man inte stöta sig med den amerikanska administrationen. Varför sätter man inte till kraftfulla åtgärder för att visa att detta inte är acceptabelt. Det är svagt, rent av ynkligt.
Det räcker inte med ord, det krävs handling
Sven Kollberg
