Det är en märklig tid vi lever i. Fredsförebyggande arbete, diplomati och mänskliga rättigheter har idag liten plats i samhällsdebatten. Nu handlar det om upprustning, nya vapensystem och nya brigader. Nu frammanas hot och skrämsel, vi och dom, svart och vitt. Vi lever i de enkla lösningarnas tid, i en historielös tid där framväxande fascism får allt större utrymme, lögner förvandlas till sanning och värdet av ett människoliv nedvärderas.
Mot den bakgrunden är det obegripligt att vi sitter tysta när israeliska staten och dess militär bedriver ett utrotningskrig i Gaza. Den avskyvärda attacken den 7 oktober ger inte israeliska staten rätt att avliva över 70000 människor varav en stor del är kvinnor och barn. Inte heller ger det rätten att slå sönder sjukvård, infrastruktur och utbildningsställen.
Det behövs en tydlig röst från oss i det demokratiska Sverige. Det är INTE antisemitiskt att kräva ett omedelbart stopp för den pågående utrensningen i Gaza. Det är en medmänsklig och demokratisk skyldighet att reagera mot folkmordet, precis som vi en gång stod upp för vietnamesiska folket. Men från svenska regeringen hörs inga rytanden, knappast ens ett litet pip. Här köper man okritiskt USAs och Netanyahus version att all kritik mot Israel är förbjuden, allt medan utrotningskriget fortlöper.
Om vi i Sverige inte reagerar högljutt mot folkmord som utspelar sig framför våra ögon, så blir vi medlöpare till alltmer odemokratiska krafter. Det händer också något farligt med oss själva när vi ser människovärde devalveras, humanism ersättas med våld och vi tappar vår moraliska kompass i rädslans kölvatten.
Så, politiker och medborgare, låt det synas, märkas och höras att de allra, allra flesta önskar en fredlig värld där konflikter löses med samtal och diplomati, där världens resurser fördelas klokt och det mänskliga lidandet över hela jorden är så litet som möjligt.
För fredsrörelsen i Kungälv,
Steffen Bové och Ragnar Hartelius
