I fredagens KP, skriver Utvecklingspartiets partiledare, Martin Ottosson, att sociala myndighetsnämnden vilka bland annat beslutar i ärenden om utskänkning och tobakstillstånd, borde gå emot lagen för att få till ”rätt” beslut.
Myndighetsutövningen gentemot enskilda aktörer hanteras i Sverige av särskilda myndighetsnämnder, eftersom det är lagar och dess tillämpning som står i centrum och inte partipolitik. Man hör därför aldrig myndighetsnämndens företrädare uttala sig kring enskilda fall. Sådana fenomen tycks inte bekomma Martin Ottosson, som i insändaren ger sig in i frågan som om det vore fråga om att ha den rätta åsikten.
Myndighetsbeslut föregås av mycket strikta formaliaprocesser, i syfte att säkerställa att besluten blir rättssäkra och sakliga. Om man av någon anledning inte uppfyller den strikta formalian, kan nämnden inte bifalla ansökan. Här behandlas alla sökanden lika – oavsett företagets storlek och övriga renommé.
Är man inte nöjd med beslutet, kan detta överklagas till förvaltningsrätten.
Nämndens rättssäkerhet bedöms efter hur väl deras beslut står sig vid en prövning i högre instans. Den aktuella nämnden är i detta sammanhang ett verkligt föredöme. Min tolkning av Martin Ottossons utspel är att nämnden ska basera sina beslut på andra omständigheter, än de som nämnden har att beakta. Det förefaller dessutom extra intressant, att UP anser att nämnden ska kunna bryta mot lagen när så krävs. Om Ottosson läser regeringsformens 1:a kapitel, 1:a paragrafen, så kan man utläsa att den offentliga makten utövas under lagarna. Att detta verkar vara okänt för en folkvald som har till uppgift att utöva offentlig makt – är minst sagt iögonfallande.
Ludvig Anderström,
Vice distriktsordförande MUF Västra Götaland Västra