Bland mycket annat raljerar Wiktorsson och Olsson över strandskyddet längs ett ”i stort sett torrlagt” vattendrag i Tunge. Vattendraget har, oaktat tillfälligt flöde under året, ett värde för den biologiska mångfalden. Dit hör exempelvis vandrande och reproducerande havsöring. Vattendraget, om än så futtigt i Wiktorsson och Olssons ögon, utgör alltså barnkammare för den fisk som till mångas glädje och nytta kan fångas i havet utanför. Sambandet tycks Wiktorsson och Olsson inte förstå. Och det är illa.
Illa är också är att Wiktorsson och Olsson helt tycks ha missat vad som kan hända vid ihållande störtregn, något som blir allt vanligare och kraftigare i takt med ett varmare klimat. Att Tyskland i sommar fått uppleva katastrofala översvämningar, i såväl stora som i ”stort sett” torrlagda vattendrag, tycks ha gått spårlöst förbi.
Riktigt illa är att Wiktorsson och Olsson pekar ut tjänstepersoner inom länsstyrelser och kommuner som ”aktivister” för att de följer och tillämpar reglerna i miljöbalken, som alltså är svensk lag. Det är ett språkbruk och en glidning i det politiska samtalet mot något som inger djupa känslor av obehag.
Vilka tjänstepersoner och myndigheter kommer Wiktorsson (C) och Olsson (L) nästa gång att håna som ”aktivister” när svensk lag respekteras? Blir det en släng mot socialtjänsten när de följer socialtjänstlagen, rektorer som respekterar skollagen eller rent av våra domstolar?
Frågan om strandskyddets omfattning, liksom all annan lagstiftning, ska naturligtvis alltid kunna diskuteras i ett demokratiskt samhälle. Men låt oss då åtminstone ha kraft och hållning att värna en anständig ton.
KJ Bondesson, MP Kungälv