Strandskyddet behövs dock framför allt i tätbefolkade delar av södra Sverige. Men bestämmelserna blir ett gigantiskt hinder i andra delar av landet.
Strandskyddet hade behövts i början av 1900-talet när sommargäster sökte sig ut på landet. Kanske också på 60- och 70-talet när riktigt många hade råd att skaffa stuga i strandnära områden, till exempel i södra Göteborg. Då privatiserades attraktiva kustremsor på ett sätt som hindrade och fortfarande hindrar allmänhetens tillgång till stränder och promenader längs vattnet.
I stora delar av landet är det inte alls överskott på människor och underskott på stränder. Det är istället ett underskott på utflyktsmål vid vatten, attraktiva miljöer för restauranger och verksamheter inom turism.
Alliansregeringen gjorde ett försök att modernisera strandskyddet men aktivister inom länsstyrelser, kommuner och andra förvaltningar har effektivt stoppat en modernisering genom att driva egna agendor. Tillämpningen kan bli horribel.
I Tunge i Kungälv upptäcktes det en i stort sett torrlagd bäck med strandskydd, vilket resulterade i att skollokaler för barnen inte kunde byggas. I en annan kommundel finns en vanlig villaträdgård som aktivisterna hävdar har strandskydd, trädgården har allmänna vägar på tre sidor och vattnet skymtar långt bakom vägen. Ofta hävdar aktivisterna att byggnation i närheten av strandskyddsgränsen på 300 meter är skäl till avslag på bygglovsansökan.
Vi står nu inför en modernisering av reglerna för strandskydd och äganderätt för skog. Centerpartiets uppgörelse med Socialdemokraterna innebär ännu en nödvändig liberalisering av politiken som ett komplement till januariöverenskommelsen som i sig innebar många liberala framsteg. Nu får vi se om Moderaterna ännu en gång väljer att kroka arm med Vänsterpartiet och stoppa en reform. Liberalism är ju inget för Vänsterhögern.
Ove Viktorsson Centerpartiet, Håkan Olsson Liberal