Sjuttonårige Oscar Löfdahl från Kungälv har bara hållit på med gymkhana, eller Mounted Games som det kallas internationellt, i ett par år men han har redan tävlat mot de bästa. Under det senaste året har han, tillsammans med hästen Buzan, nått en fjärdeplats på EM och dubbla SM-medaljer.
Gymkhana är en lite speciell hästsport. Sporten går förenklat ut på att man tävlar i olika grenar med sin häst. Det kan handla om att rida slalom eller plocka upp koner. Grenarna utförs ofta i stafettformat i lag eller par.
Det är en sport som kräver koordination och ett bra samspel mellan häst och ryttare.
– Det är väldigt bra att känna och lita på hästen. Om du känner hästen så vågar du göra mer saker. Det är en mentalt krävande sport man måste ha modet för att hoppa på och av hästen i farten. Sen finns det många som tävlar med andra hästar eftersom det kan vara långt att åka och då kanske de får låna hästar på tävling, säger Oscar och fortsätter:
– Jag har ingen egen häst utan jag har fått chansen att låna en häst, Buzan, som jag har haft på alla tävlingar. Det är oftast så att man har en häst som man tränar med mest.
Fartfyllt och mycket action
Många av momenten i sporten utförs i hög fart och kräver bra kroppskontroll. Men också mod.
– Känner du inte hästen är det klart att du kan vara rädd. Men det släpper. I början kanske man kan vara rädd men sen lär man sig. Det förekommer väl skador men det känns som efter det blir man bara starkare, säger
– Första gången jag testade var jag inte så gammal. Då har man inte konsekvenstänket och tänker inte på skador. Sen är det klart att några har man kanske tänkt i efterhand att det kunde gått illa.
Mormor bokade ridläger
Oscar var tidigare simmare och simmade under flera år för olika klubbar i och omkring Kungälv. Men en sjukdom tvingade honom till vila och när han väl fick aktivera sig igen kändes vägen tillbaka för lång.
– Jag kunde inte vara aktiv på flera månader och tappade allting. Då är det inte så kul att börja om igen, berättar han.
Istället hittade han Gymkhana via ett ridläger som mormor bokade.
– Jag red när jag var jätteliten. Sen började jag simma och gjorde det väldigt länge, berättar Oscar.
– Det var mormor som boka in mig på ett ridläger för att börja aktivera mig igen. Lägret var en vecka och en av dagarna testade vi Gymkhana och då fastnade jag direkt. Efter det red jag Gymkhana en gång i veckan och nu har jag fastnat ännu mer.
Sammanhållning och adrenalin
Det var tre år sedan och sedan dess har varit fast i sin nya sport. Det som framförallt lockat kvar Oscar är adrenalinet under tävlingarna, och gemenskapen kring sporten.
– Sammanhållningen kring tävlingarna gör att man saknar tävlingarna direkt efter man deltagit. Och adrenalinet gör att det är väldigt kul när man tävlar. Man vill bara bli bättre och bättre, säger han och tillägger:
– Det är sån skön känsla när man blir nervös inför tävling. Det låter lite konstigt kanske men det är skönt att känna nervositeten inför, och när den släpper.
Ingen hästfamilj
Även om det var familjen som lockade in Oscar Löfdahl i ridsporten kommer han inte från någon traditionell hästsportsfamilj. Men trots att intresset inte fanns från början är stöttningen hemifrån stor.
– Mormor stöttar mig väldigt mycket i alla tävlingar, och det känner jag att alla gör. Farmor tycker också det är väldigt kul. Både mormor och farmor tycker det är kul med ridningen, säger han.
– Det är ingen i familjen som är riktigt ridintresserad men det är klart att alla tycker det är kul att jag rider och stöttar mig.
Större internationellt
Gymkhana som sport är inte så stor i Sverige, även Hålta IK:s ryttare närt en hel del internationella framgångar för några år sedan. Men utomlands är den större och är populär i bland annat Wales. England och Frankrike.
– I Sverige är gymkhana inte jättestort. Det finns mest Göteborgslag och en förening i Grästorp. Sen försöker man ju nå ut till fler och fler men i Sverige finns det inte så många lag, säger Löfdahl.
– På VM som var i Frankrike vet jag att det var jättemånga internationella lag.
Träningsperiod väntar
På vintern blir det färre tävlingar. I Sverige finns det inte så många arenor som är stora nog att arrangera tävlingar. Istället väntar en period med fokus på träning.
– Det finns inte många ridhus som är stora nog. Det är ändå fyra-fem lag på banan samtidigt, det är 20-25 person plus hästar på det, säger Löfdahl.
– Jag såg lite videor från EM och då längtar man och vill bara tillbaka. Då tränar man så mycket man kan för att vara så bra som möjligt när det är dags igen. Då blir inte tiden utan tävling så jobbig.
VM 2023 är målet
Nästa år siktar Oscar Löfdahl på att vara med i landslaget igen. Hans partner Madelene ”Madde” Holst är senior så Oscar kommer ta steget till seniorklassen redan till nästa säsong.
Sedan väntar VM 2023 som det stora målet i horisonten.
– Jag vet inte riktigt hur det ser ut med större tävlingar nästa år. Men 2023 är det VM i par som vi siktar på att åka på. Det är det vi tränar mot, säger Oscar Löfdahl.
Oscar Löfdahl
Ålder: 17
Bor: Kungälv med mamma, pappa och syster.
Studerar: Samhällsvetenskap och beteende på Mimers.
Intressen: vara med kompisar och hålla på med sin EPA.
