IFK Kungälv gjorde om sitt gamla stadslopp som hade en form av intern tävling, till en traditionell löpartävling genom Kungälvs gator och parker, med två sträckor på 5 respektive 10 kilometer och start och mål vid Skarpe nord.
Fast den interna IFK-uppgörelsen fanns med på ett hörn, det var ett gäng som sprang 5 kilometer, på ganska trötta ben.
– Vi har haft en riktigt tuff träningsvecka och var trötta redan innan, det kändes. Vi var och hälsade på i Ale skidbacke och sprang, benen var inte fräscha. Nej, det var inte för att ladda för det här, utan för att ladda för säsongen, säger burväktaren Victor Lindblom, som i egenskap av lagkapten föregick med gott exempel och blev bäste IFK:are på femman.
Han var nöjd med evenemanget.
– En jätterolig grej med mycket folk, det är klart att vi ska vara med och ställa upp när det är vi som håller i det. Det är lite en intern tävling också. Tur att inte Hampus Kärnman (han sprang milen och var bland 20 bästa) var med på femkilometaren, han hade nog vunnit den, tror Victor Lindblom.
Jeanette Svensson från Tjuvkil vann damernas femma.
– Det känns kul. Jag springer på fritiden och är även löpcoach. För en vecka sedan sprang jag Stockholm marathon. Tiden var kanske inte den bästa – 4,26 – men jag kom i mål, det kändes bra och jag är nöjd. Jag hade sprungit Göteborgsvarvet innan dess och i höst blir det lopp i Sälen. Sedan ska jag springa ett maraton i USA, berättar en glad och överraskad vinnare.
– Jag tävlar inte för någon klubb. Jag springer mest för att jag tycker det är kul och för att jag mår bra av det. Det här var det första loppet som jag vann, väldigt kul och det trodde jag inte. Tänkte att det skulle vara en massa duktiga löpare, jag kände mig som en amatör, säger Jeanette Svensson.
Sebastian Ljungdahl och Arvid Örn från Hälle IF märktes direkt på milen, dels för att de tog täten med en gång och behöll den, dels för sin yviga hårdrockslook. Efter att ha följt varandra sida vid sida i sju-åtta kilometer, så ryckte Sebastian Ljungdahl sista biten och vann den historiska segern i Kungälvs stadslopps första mil.
– Arvid (Örn) som är tvåa är mycket snabbare än vad jag är. Jag håller på mer med längre distanser. Taktisk seger? Nej, det var så idag bara. Om han haft kraft hade jag varit chanslös. Jag fick en liten lucka och det räckte, säger Sebastian Ljungdahl som enligt egen utsago gått från att vara passionerad öldrickare till att bli en skyrunner och springa maraton, med bland annat en seger i senaste Transgrancanaria i vintras, över 43 kilometer och 1 355 höjdmeter.
Hur var loppet och banan?
– Ett klassiskt stadslopp. Det var varmt idag, fast det var ok. Det har varit lite lopp i alla fall i Sverige de två senaste åren. Nu har det börjat komma i gång igen, men det är lite mindre folk. Vi får hoppas att det kommer i gång igen och att Kungälvs stadslopp växer, säger Sebastian Ljungdahl.
Anna Franklin från Majornas IK vann damernas 10 kilometer.
– Jätte, jätteroligt. Jag behöver de här loppen, det är mina kvalitetspass. Det är så mycket roligare än att träna. Jättekul att det här loppet har startats. Jag kommer tillbaka nästa år och rekommenderar det varmt, säger hon och fortsätter:
– Det var en bra bana. Det enda var att det var så varmt idag. Det var en fin bana, mycket i stan och längs vattnet. Kul också med tvåvarvsbana så att man får mycket publik som hejar. Det var publik nästa hela vägen, men allra mest här där man varvar.
Vilken är din löparbakgrund?
– Jag har sprungit ganska länge, sedan jag var fem år. Jag har tävlat i olika klubbar, men de sista åren motionsspringer jag mest.
Linda Andersson är en genuin Kungälvslöpare. Där det tävlas i närheten eller fjärran, så finns hon ofta med på startlinjen. Hon var tredje tjej i mål i damklassen.
– Ja, det var väldigt roligt, fast pirrigt. Vi är här och springer och tillhör Kungälvslöparna. En folkfest på hemmaplan, tycker Linda Andersson och fortsätter:
– Det känns bra i kroppen. Jag hade inte häng på ettan och tvåan, men sprang om en tjej när vi hade sprungit fem kilometer. Det var det som gjorde att jag kom trea.
Linda Andersson och hennes kamrater i Kungälvslöparna har stora planer för året.
– Vi ska springa New York marathon med Kungälvslöparna i november, berättar Linda Andersson.
Maria Stratulat från Komarken var bland de sista i mål, men även bland de gladaste.
– Det är min första tävling, jag är i ganska bra form. Fast jag har inte tävlat sedan gymnasiet i Italien. Jätteroligt och mycket folk. Men det var säkert många med som har tränat hur mycket som helst. Man såg dem i början, sedan var det hej då. Det var bara att hänga med. Det var också väldigt varmt, skönt att klara av det i det här vädret, säger hon.
Maria Stratulat är en ensamlöpare utan klubb, men har en coach i familjen.
– Jag springer inte så jättemycket, men jag har min hjälp här i min man. Han får följa efter. Jag hade inte vågat tävla utan honom. Och jag hoppas kunna springa maraton någon dag.
Efter sista målgången kunde Patrik Sunnanängs och de andra i IFK Kungälv packa ihop och ta till sig ett gott renommé som oprövad arrangör av ett stadslopp.
– Vi har fått jättefin feedback och några saker att ta med oss och utvecklas. Det var några väldigt rutinerade löpare med, så vi fick bra feedback av dem också. Och vi hade tur med vädret, efter att det hade regnat hela veckan. Vi har fått rapporter om mycket folk runt banan på Västra gatan och de som har suttit i parker. Vi kunde inte ha varit mer glada än vad vi är nu, säger Patrik Sunnanängs.
Han hoppas att kunna spänna bågen nästa år.
– Vi känner att det blev kanon första året och att vi kan ta med oss grejer och utveckla och göra det större nästa år. Det kan vara ett större evenemangsområde på stan eller kring Älvparken. Nu hade vi bra uppslutning löpare, men det kan bli ännu fler, tycker Patrik Sunnanängs.
LÄS MER:Stadsloppet får nytt liv – kan blir starten för ny löparfest
