Segrande idrottare får ofta frågan hur det känns med varierande svårigheter att hitta de rätta orden för att kunna beskriva prestationen. ”Hur känns det?” är enkel att ställa men svår att få svar på.
Men Karin Jacobson har ett svar. För några år sedan drabbades hon av utmattningssyndrom men där ”kloka läkare och sjukgymnaster flaggade för den här fantastiska medicinen fysisk aktivitet”. Valet föll på just dragkamp.
– De första jag ringde till efter gulddraget var min min sambo och våra tre barn. Jag bara skrek och skrattade! De har gjort ett enormt jobb för mig för att jag ska kunna göra det här, säger Karin jacobson.
– Tankarna på mina barn och min sambo har burit mig genom alla träningspass och tävlingar. En stor del av min medalj är min familjs medalj. Min familj har varit helt OK med att jag missat middagar på grund av kvällsträningar och skippat fredagsmyset sedan i våras för att komma i form.
Osäkert kring VM
Årets VM avgjordes i september i Getxo som ligger nära den baskiska storstaden Bilbao i nordöstra Spanien. Med tanke på pandemin var det inte alldeles självklart att mästerskapen verkligen skulle bli av.
– Det dröjde långt in på sommaren innan det blev klartecken, men jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg när, säger Karin.
– Första landslagslägret var i juni månad. Sedan har det rullat på. Men det har ändå funnits en viss osäkerhet.
Blir det inte svårt att bibehålla fokus om man inte vet hur det blir?
– Jag tyckte nog inte att det var så svårt! Om det skulle bli av var det superviktigt att verkligen vara på topp lagmässigt, träningsmässigt och kostmässigt. Om chansen fanns ville jag göra allt för att kunna prestera så bra jag kan.
Avgjordes i Baskien
Första gången Karin deltog i ett större mästerskap var EM i Castlebar på Irland år 2019. Då drog hon i två damlag i två olika viktklasser. Resultat: ett EM-brons.
– På grund av pandemin hade Sverige denna gång beslutat att bara skicka de tre viktklasser som kvalificerade sig för World Games som går i Birmingham i USA 7-17 juli 2022. Sverige skickade därför ett herrlag, ett damlag och ett mixlag till Spanien och jag drog i damlaget, säger Karin.
Landslaget inkvarterades i Bilbao. Lagen bussades fram och tillbaka till tävlingsarenan i Getxo.
– Allt för att vi skulle kunna leva kvar i vår ”Sverigebubbla” med tanke smittspridning och annat.
Vann alla dragen
I Sveriges grupp ställdes blågult mot nio andra lag vilket betydde nio matcher med två drag i varje. Skulle det sluta 1–1 skedde extra drag.
– Därefter semifinal där den som fått ihop mest poäng i grundserien mötte laget på fjärde plats medan tvåan mötte trean, säger hon.
Sverige vann samtliga drag inklusive de mot Schweiz i finalen som man alltså mötte två gånger.
– Schweiz är vassa på både dam och herr liksom mix. Jag försökte låta bli att tänka på vilka vi mötte. Vi hade en genomtänkt plan för hur vi skulle dra och det höll genom hela serien, säger Karin.
– Att gå obesegrade genom grundomgången, ja det var magi!
Tacksam för dragkamp
Under tävling är Karin otroligt fokuserad – ”jag är troligen den tråkigaste att umgås med” – men hon släppte självfallet loss efter segern.
– Det kan hända att jag skrek så att det hördes ända till gränsen till Frankrike. Det var ett lättnadens ”jaaaa!” Det var eufori och lycka och ryggdunk och tårar, säger hon.
Tacksamheten från Karin gentemot sporten är stor. ”Jag behövde ett sammanhang, en lagsport där folk frågade om jag kommer till träningen” säger hon.
– Jag behövde den yttre motivationen för att faktiskt få gjort den här medicinen som fysisk aktivitet är. Och det var det bästa som jag har gjort! Just nu mår jag fantastiskt bra, säger Karin som inte bara tänker på guldmedaljen.
– Om någon högre makt, som jag i och för sig inte tror på, skulle komma och fråga om det är något jag skulle vilja ändra på i mitt liv, så hade jag svarat ”ingenting”. Det är väl lyxigt att få känna så!
