Harestads skyttegille har siktet inställt på fler fullträffar
Efter ett tufft år har Harestads skyttegille ljusare mål i sikte. Med utomhusbanan återöppnad finns hopp om nya fullträffar.
När pandemin satte fart fick den även Harestads skyttegille att ladda ur. Klubben tappade runt hälften av sina medlemmar. Av 100-120 skyttar finns runt 60 kvar.
– Allt sker på ideell basis och alla ska känna sig trygga. Vi kan inte tvinga dem att vara kvar, konstaterar Sofia Grosshög krasst, en av de aktiva i föreningen.
– Vi har haft ett tapp ekonomiskt. LOK-bidragen sjönk rejält. Och medlemsavgifterna. Vi har inte fått några coronastöd. Vi har legat precis på gränsen för att söka, men det skulle ha inneburit mycket administrativt arbete. Det krävs rätt mycket och vi är en liten förening. Det här har varit till vår nackdel, säger Marcus Sillberg, en annan av ledarna i Harestads skyttegille.
Han fortsätter:
– Vi försöker har en bra sammanhållning i föreningen och hitta på grejer utanför skyttet, trivselaktiviteter som bowling eller Liseberg. Men det är i normala fall, när det inte är corona.
Skytte på Liseberg
Lisebergsbesöken brukar innehålla femkamper. Med skytte, givetvis.
– Vi fick dispens. Det finns en åldersgräns annars, säger Marcus Sillberg.
Vi har haft lite pengar på banken som klarar verksamheten.
Harestads skyttegille skulle har arrangerat en tävling förra året, sådant brukar kunna ge en slant i klubbkassan, men den fick som mycket annat ställa in.
– Vi har haft lite pengar på banken som gör att vi klarar verksamheten. Vi har också försökt hitta andra bidrag och stöd för att täcka upp, men vi har inte gått vägen genom RF. Visst är det tufft, säger Marcus Sillberg.
– Vi var väldigt aktiva när vi tvingades ta paus i verksamheten. Men vi fick många förfrågningar av folk som ville komma hit och testa verksamheten.
Nu ljuder skotten igen vid klubbstugan i Kärna. Harestads skyttegilles utomhusbana har varit stängd under ett år. Den verksamhet som försiktigt varit igång under senaste året har varit inomhus, med behörigt avstånd mellan skyttar och stora portioner handsprit.
Vi har stått i våra skjuthallar och deltagit i tävlingar någon annanstans i Sverige
Om det varit kö till banorna har skyttarna fått vänta i våningen ovanför eller utanför i bilen. Men inget ont som inte har något gott med sig. Pandemin satte igång kreativt tänkande i skytte-Sverige med att arrangera och delta i tävlingar.
– Det normala är att man åker till klubben som arrangerar tävlingen. Nu har skyttet kunna ske på respektive klubb. Vi har stått i våra skjuthallar och deltagit i tävlingar någon annanstans i Sverige. Vi har kunnat möta motstånd över hela landet, inte bara i den närmaste kretsen, säger Roger Hilmersson, mångårig skytt och ledare i Harestads skyttegille, som varit bra på att snoka upp tävlingar i både Boden såväl som Kristianstad.
Polisens godkännande av banan
Resultaten har sedan sänts vidare till arrangörsklubben och där har de räknat samman ett slutresultat, som om alla varit på samma plats.
Med utomhusbanan nygodkänd av polisen – det sker var femte år – öppnas för en nygammal dimension i skyttegillets verksamhet.
– Nu uppfyller den alla krav. Den är i fullt trim. Det är gjord säkerhetsmässigt med alla skyltar som finns inom reglementet. Vi har gått ett steg längre med dämpningskuddar som fångar ljudet, så att det låter så lågt som möjligt. Vi har också belysning för skyttarna, så att de ser pricken så bra som möjligt. Det kommer nya riktlinjer 1 juni. Kanske kan idrottsverksamheten börja återgå till ordinarie verksamhet, hoppas Marcus Sillberg.
Det är en lite av tjusningen att åka till andra tävlingar,
– Det är en lite av tjusningen att åka till andra tävlingar, tycker Sofia Grosshög.
På tvärs med eventuella fördomar som att skytte enbart skulle vara för ärrade seniorer med krutstänk i blodet, så är Harestads skyttegille en gevärsklubb med fullt fokus på barn och ungdomar. Visst, klubben har några äldre som är aktiva och ibland fastnar också barnens föräldrar för sporten. Ibland finns också far- och morföräldrar där som skjuter sida vid sida med barnbarnen.
– 90-95 procent är barn och ungdomar. Och vi är en jämställd förening, säger Marcus Sillberg.
Freja Hallin, nio år, och Adam Hilmersson, tolv år, är två unga och framgångsrika skyttar i klubben som har skjutit till sig toppresultat och fina placeringar flera gånger.
– Pappa höll på med pistoler och storebror sköt. Men jag spöade honom när han var tolv och jag sju. Fast han erkänner inte att han slutade för det, säger Freja Hallin.
Hon är en lugn och koncentrerad tävlingsskytt.
– Man blir lugn när skjuter, tycker hon.
Adam Hilmersson hängde på sin pappa Roger och sina bröder till skytteklubben och fastnade för sporten.
Spänning i sporten
– Det har gått ganska bra och varit roligt att delta i många tävlingar. Jag har blivit en ganska bra skytt, för jag har övat mycket. Skytte är roligt och har mycket spänning, tycker han.
Adam Hilmersson var i final i Skyttiaden riks, innan pandemin slog till, och fick resa till Umeå och tävla.
– Jag var 20:e av 45. Nu hoppas jag på fler medlemmar och att vi får tävla mer, säger han.
– Jag vill tävla och kunna åka iväg, säger Freja.
– Det är en sport där killar och tjejer tävlar på lika villkor, menar Roger Hilmersson.
Utrustningen skulle kunna ligga på SM-nivå.
Harestads skyttegille vill också vara en förening dit alla är välkomna att prova på.
Samlar upp bly
– Här finns allt. Du behöver inte köpa grejer. Kom som du är. Här finns gevär, jackor och skyddshandskar, säger Roger Hilmersson.
– Utrustningen skulle kunna ligga på SM-nivå. Den som vill kan ha med sig egen utrustning, men det behövs inte. Det är samma typ av gevär som skidskyttarna har, fast vi rör oss inte lika mycket, ler Marcus Sillberg.
Vapnen återanvänds, på ett sätt. Ammunitionen på ett annat.
– Vi samlar upp vårt bly och kör det till skrotfirmor. Det har vi gjort i 25 år. Ett miljötänk långt innan det fanns i samhällsmedvetandet, menar Marcus Sillberg.
