Från Sandbackaskolan till världseliten – och hem igen

Erik Lindh fostrades i Kungälvs BTK, pingisklubben som storebror Johan var med och grundade på 70-talet. På den tiden spelades det bordtennis överallt: på fritidsgårdar, i skolor och hemma i källaren. På elitnivå glänste förebilderna Stellan Bengtsson, Kjell ”Hammaren” Johansson och Hasse Alsér i de stora mästerskapen. Erik Lindh, Jan-Ove Waldner, Mikael Appelgren, Jörgen Persson, Ulf ”Tickan” Carlsson och några till förvaltade sedan det arvet på bästa sätt. De såg till att Sverige blev en dominerande nation inom bordtennis jämte jätten Kina och spelade hem flera VM-, EM- och OS-medaljer.

Konkurrensen var hög och en gjorde att vi utvecklades tillsammans.

Sverigetoppen var världselit

Att tillhöra Sveriges bästa var det samma som att slåss i världseliten.

– Det var tuffa bud och väldigt bra träning. Vi hade många läger tillsammans från ung ålder, där vi fostrades med bra tränare. Konkurrensen var hög och den gjorde att vi utvecklades tillsammans, minns Erik Lindh.

Han och J-O Waldner fick åka på läger i tre veckor i Kina redan som tonåringar 1980.

– Vi var de första svenskarna som fick göra det. Vi fick väldigt många intryck. Vi var i Europatoppen på juniorsidan. Det blev mycket träning, inte med deras bästa spelare, men spelare med en massa olika spelstilar. De lade fem-sju timmar om dagen. Där förstod vi vad behövde göra. Vi ville mycket. Det var nyttiga resor för oss och det tog inte lång tid innan vi slog i genom, berättar Erik Lindh.

Nu är det 40 år sedan Erik Lindh lämnade barndomsstaden och bor sedan länge i Falkenberg, men delar av familjen finns kvar i Kungälv. Och bordtennis ligger fortfarande närmast hjärtat för den idrottsintresserade 57-åringen. I sommar har Kungälvs BTK engagerat Erik Lindh som gästtränare och samtidigt bjudit in pingisspelare från Hålta, Svanesund, Bohus och BTK Linné/Partille.

Moderklubbens födelsehall

– Det är himla kul. Vi har kört några gånger i sommar. Det var i den här hallen klubben startade, säger Erik Lindh, väl bekant med Sandbackaskolans gympasal.

Han har även ryckt in och Kungälvs BTK som spelare.

– Jag spelade med division 3-laget för två år sedan.

14-årige Tore Häggander, till vardags i Orust-klubben Svanesunds GIF, har tagit sig till Kungälv för få ny input till sitt bordtennisspel från en mästare.

– Jag får bra tips och utvecklas bra. Jag vill bli säkrare på de korta slagen, flippen, backhandspel och korta servar. Det får jag bra tips om. Min styrka är forehanden, säger Tore Häggander, som dessutom är vänsterhänt och det gör det extra klurigt för motståndaren.

Kul att komma hit till Kungälv och möta andra och lära sig hur de spelar.

Han började spela pingis som sjuåring.

– Jag spelade fotboll innan, men så var det många som slutade. Pappa hörde att det fanns pingis i Svanesund. Jag tycket att det var roligt och fortsatte, säger Tore Häggander.

Han nosar seniorspel med klubbens andralag i division 3, samma nivå som Kungälvs två bästa lag Kungälvs BTK och Hålta IK. Han slår också sina äldre klubbkamrater då och då.

– Vi tränade två gånger i veckan förut, nu kör vi fyra gånger. Och det är kul att komma hit till Kungälv för att möta andra och lära sig hur de spelar. Då blir det svårare. Man måste lära sig andra spelstilar, menar Tore Häggander, som brukar få sin konditionsträning genom att springa mellan bussen och skolan.

Erik Lindh, också han vänsterhänt, har fler tips på vad som kan förbättras för alla spelare.

– Speluppfattning och att kunna läsa skruvar. Till och med VM-spelare kan förbättra sig. Men träningen kanske inte ger resultat direkt, men på lång sikt, menar Erik Lindh.

Sår frön med erfarenhet

Att bidra med långsiktig utveckling är lite svårare med bara fyra träningstillfällen, fast det går alltid att så frön som kan växa till sig.

– Jag kan tillföra min erfarenhet. Alla vi träna och bli bättre. Jag ger råd om hur de kan bli bättre spelare, råd som de kan plocka med sig och använda i sina egna träningar. Men jag måste förmedla det på ett sätt som de förstår, det är det viktigaste. Och jag tycker att de lyssnar, säger Erik Lindh och fortsätter:

–Om jag ger dem något för att göra pingis roligare och att de blir bättre, då har jag gjort mycket. Men att de ska bli världsstjärnor är lite för mycket begärt.

För Jonas Lundell, veteran och B-lagsspelare i Kungälvs BTK har fått en kick av besöket.

– Helt fantastiskt och kvalitativt. Det märks att han har otroligt mycket erfarenhet. Det är väldigt inspirerande att ha en legend här, tycker han.

Bordtennis innehåller, som alla sporter, en god portion psykologi och taktik.

– Vi får även med oss taktiskt tänk till matcher. För mig som tränare är det här jättebra. Jag får också nya tips och idéer, säger Kungälv-coachen Thomas Andersson.

Finslipning, fotarbete och kondition

17-årige Jonas Boquist från Romelanda lirar för Kungälvs BTK. Han är en av dem som lyssnar på Erik Lindh.

Jag är allergisk mot ”pingislunga”. Vi sprang milen på varje läger och ingen av oss var sämre än 40 minuter.

– Han ser findetaljer. Jag har fått ett bättre fotarbete, man vill komma rätt till bollen hela tiden. Fast konditionsträningen är viktigt också, säger Jonas Boquist.

Den som ironiskt kläcker ur sig ”pingislunga” när det kommer till bordtennis har inte spelat på någon högre nivå eller flera matcher i rad. Den kan också väntas sig en ilsk blick från Erik Lindh.

– Jag är allergisk mot ”pingislunga”. Vi sprang milen på varje läger och ingen av oss var sämre än 40 minuter. Jag sprang på 35,5 minuter. Det var viktigt att ha bra kondition på den nivån då. När jag var förbundskapten (2005-2011) tyckte jag att spelarna kunde ha bättre kondition. Återhämtning är viktigt. Den som är lite trött förlorar när de inte kan hålla koncentrationen, säger Erik Lindh, som i ungdomsåren klämde in 28 matcher på en dag som mest.

Sedan blåser han av passet för lunch och passar på att besöka familjen.

– Jag ska hem tilll pappa.