Nathalie Säfsten från Romelanda har gjort en kometkarriär. Hon har visserligen tävlat på elitnivå i triathlon, men nu har hon som näst intill nybörjare tagit sig ända in i svenska landslaget på cykel. Rätt inställning och pannben är en del av hennes natur.
– Jag hade varit fyra i tempo-SM och varit med i linjelopp, fast jag inte visste vad jag gjorde. 2023 var målet att få plats i ett proffslag. Jag var liksom bra och har aldrig haft så bra värden. Två veckor senare skulle jag tävla, säger Nathalie Säfsten.
Så blev det inte.
Men fan, jag känner ju inte mina ben! Då fattar jag att det inte var så bra.
Hon och några cykelvänner är i Calfe i Spanien för ett eget träningsläger vintern 2023. De kör distansträning, klättrar upp för ett berg och kör sedan utför. Då kommer kraschen som förändrar hennes liv totalt. Hon är med om en trafikolycka som hon inte minns hur den går till.
– Jag vaknar upp på marken på magen. När jag vurpat förut har jag ställt mig upp. Nu hör jag ett konstigt ljud från höger lunga, den är punkterad, jag känner igen ljudet. Men fan, jag känner ju inte mina ben! Då fattar jag att det inte var så bra. Jag har min träning inom Försvarsmakten och tar det ganska lugnt i situationen. Jag säger ”rör mig inte, ring en ambulans”, berättar Nathalie Säfsten, som hittills varit återhållsam om att tala om olyckan.
– Jag har velat vara i fred.
Hon fortsätter:
– Jag åker in till sjukhuset och blir akutopererad samma dag. När jag vaknar upp är Klas (Johansson, sambo som stod på en bergstopp i Frankrike när han fick beskedet att åka till Spanien direkt) och mamma där. Jag frågar ”Har jag brutit ryggen?”. ”Ja, det har du”. Jag ligger elva dagar på sjukhus i Spanien innan jag flyger hem till Sverige.
Fyra och en halv månad på sjukhus
Hon blir kvar på sjukhus i sammanlagt fyra och en halv månad. Hemma i Sverige vistas Nathalie Säfsten på Högsbo sjukhus. Hon kan inte sitta upp utan ha en person bakom, en framför och en liftanordning för att resa sig. Det är väldigt utlämnande att behöva ha hjälp med allt, att inte kunna gå på toaletten själv. Och så Nathalie vill cykla.
– Jag hade bra undersköterskor som har gjort alla möjliga konstiga grejer. De rullar in en Monark och körde upp mig på cykeln med liften. Jag kunde trycka ner vänster ben, men kom inte runt, trots noll belastning. När jag hade gjort det några gånger började de hända saker, minns hon.
Över ett år efter olyckan bor Nathalie Säfsten veckovis på Bosön på Lidingö. Där sköter hon det mesta av sin rehab. Den här dagen är Nathalie i Framgångshallen tillsammans med fysioterapeuten Maria Hermelin, en av hennes följeslagare, och kör på matta, plintar och ribbstolar.
– Vi har en massa leksaker här, säger Nathalie.
I Spanien sa de att jag aldrig kan gå igen. Per definition så går jag faktiskt.
Komplett ryggmärgsbrott innebär inga förbindelser mellan nerver och muskler. Vid inkomplett ryggmärgsskada finns det viss kvarvarande nervförbindelse nedanför skadeområdet.
– Hon har inkomplett skada och det är det vi bygger vår träning på. Nu kan ingen säga hur lång tid det kan ta, eller hur prognosen ser ut för hur bra hon kan bli, säger Maria Hermelin.
– Hur ser prognosen ut? Hur långt är ett snöre? I Spanien sa de att jag aldrig kan gå igen. Per definition så går jag faktiskt. Så viktigt är det att fortsätta rehab, säger Nathalie.
Visst, hon behöver kryckor eller något att hålla sig i, fast hennes biceps är det inget fel på, de är mer vältränade än någonsin och har fått jobba hårt de senaste månaderna.
Kräsen med vem hon anlitar
Efter sjukhusvistelsen ses Nathalie som färdigbehandlad där. Fast hon vill mer än så och potentialen finns. Hon vill kunna klara sig själv i större utsträckning, bli arbetsför och mer självständig. Det är svårt att hitta rätt kompetens inom primärvården. Nathalie söker sig vidare och hittar föreningen RG Aktiv rehabilitering, där Maria Hermelin är en av ledarna.
– Jag är kräsen av mig och här blev jag såld på en gång, säger Nathalie.
Hon ingår i en grupp på elva personer med ryggmärgsskador eller liknande problem, som kan ha orsakats av både sjukdom, olyckor eller amputering.
– Alla här har gjort enorma framsteg. De kan gå från att inte kunna jobba alls till att arbeta 100 procent, att inte behöva hjälp hemma och klara förflyttningar. Det är en stor vinning för samhället och för individen själv, tycker Maria Hermelin.
– Allt tar lång tid. En snabbdusch tar en halvtimma. Samtidigt är jag tacksam för att jag klarar det mesta själv, säger Nathalie.
Det som syns av ryggmärgsskadan är toppen av ett isberg. Förenklat så påverkar den alla funktioner under skadenivån. Det kan vara temperaturregleringen i kroppen och blås- och tarmfunktioner. Lägg sedan till den mentala påverkan som en ryggmärgsskada för med sig. Nathalie träffar psykolog som en del i sin rehab.
– Ryggmärgen är komplicerad, konstaterar hon.
Nathalies bakgrund som elitidrottare är en bra grund för vara där hon är idag. Hon har dessutom tidigare åkt på många skador, plus varit drabbad av livmoderhalscancer. Ibland har skavankerna kommit för att hon tränat på för hårt. Så rehab är inget nytt, även om det är en ny situation.
Vem är jag nu? Det här är lika mycket en fysisk som mental resa.
– Det är mer än en stor livsomställning att leva med en ryggmärgsskada. Jag är glad att jag hade en träningsstruktur innan, annars kan det bli en tröskel om man inte är van att träna. Jag är tacksam för att lever, fast jag har förlorat mycket. Cykeln var ett sammanhang som var borta på en sekund. Det var en identitetskris. Vem är jag nu? Det här är lika mycket en fysisk som mental resa. Det var inte riktigt det här man tänkte sig skulle hända, menar Nathalie.
Har förtroende för sin kropp
Det är fysiken som driver henne i många sammanhang, nu som då. Hon är kör hårt med sig själv – ”jag är ingen fikatjej direkt” – och ibland har det blivit för mycket. Då har det kommit reaktioner på det. Maria Hermelin stöttar Nathalie att hitta en jämnare balans i sin träning och rehab.
– Jag har hittat en kärlek till mig själv. Jag har ett förtroende för min kropp och att den gör allt den kan för att bli så bra som möjligt, säger Nathalie.
Hemma i Romelanda gör sambon Klas förändringar och anpassningar i huset, som har flera våningar. Nathalie lär sig med tiden en teknik att kunna ta sig upp och ner för både trappor och rulltrappor med rullstolen.
– Livet är annorlunda, men det är viktigt för mig att bli så självständig som möjligt. Och jag klarar mig, jag behöver ingen assistans. Klas har varit en viktig del i den här resan. De här påverkar alla i ens närhet, inte bara den som blir skadad, menar hon.
Nathalie lägger inte idrotten åt sidan. I RG Aktivs rehab ingår friluftsverksamhet. Sommartid paddlar de kanot, på vintern åker de skridskokälke på Östermalms IP. I norra Stockholm vid kusten ligger kanotklubben Brunnsviken. Nathalie tar sina första paddeltag under våren, sedan slussas hon vidare till kanotklubben. I maj tävlar hon för första gången och vinner Nyköpings vårregatta ihop träningskamraten Kalle Andrée.
– Jag behöver lite mer stabilitet på vatten, sedan jävlar blir det åka av! Vi körde en K2 i ett paramixlopp, med en med funktionsnedsättning (Nathalie) och en utan (Kalle). Jag har tränar en del med Kalle och han kan hjälpa mig med balansen. Han är jätteduktig och jag lär mig av honom. Idrotten har hjälpt mig mycket i livet och det är inte självklart att tävla igen. Men jag ville göra något. Andra människor lägger tid och engagemang för att hjälpa. Hela tiden finns ett driv att bli bättre. Jag ska inte vara den begränsande faktorn, säger Nathalie.
Idag klarar hon att cykla på testcykeln. Bil kan hon också köra med handreglage i stället för gas och bromspedaler.
På något vänster har jag en bättre relation till mig själv idag, även om förutsättningarna är mer utmanande.
Efter ett rehabpass och samtal är Nathalie är trött och behöver rulla hem till bostaden på Bosöns område.
Bosön en fantastisk miljö
– Det är en fantastisk miljö. Det var betydelsefullt att komma hit från sjukhuset, det här är en miljö där jag kan blicka framåt. Det är inspirerande med allt folk här. Det är ett stort spann som rör sig här, med allt från motionärer till världselit. Det finns de som har kommit fram för de har sett mig träna här i ett halvår och blivit inspirerade av det. Det är en fin dynamik!
Under vårt samtal visar hon ingen bitterhet. Nathalie har nära till humorn och glimten, även om det säkert finns svärta där inne.
– Det var en olyckshändelse. Jag var på fel plats vid fel tidpunkt. Även om jag är hårdhudad måste jag också kunna visa sårbarhet, inte bara knyta handen och köra på utan att lyssna inåt. På något vänster har jag en bättre relation till mig själv idag, även om förutsättningarna är mer utmanande.
Nathalie Säfsten
Bor: Timmervik i Romelanda och Bosön.
Ålder: 34 år.
Familj: Sambon Klas Johansson, cykeltränare.
Yrke: Beteendevetare. Tidigare militär.
Idrotter: Tidigare triathlon och cykel på elitnivå. Har (kanske) inlett en karriär som kanotist.
Meriter i cykel i urval: Tvåa i Swe cup, fyra två gånger vid SM under 2021. Seger i Gracia Orlová tour i Tjeckien med svenska cykellandslaget.
LÄS MER:Säfsten missade cykel-SM
LÄS MER:Hon utmanade eliten – och klarade cancern
LÄS MER:Nathalie Säfsten tog en snabb men smärtsam väg till Sverigeeliten
