Hopptävlingen Sverigeponnyns final brukar avgöras i samband med Göteborg horse show i Scandinavium. Annie Boskic har varit där många gånger och tänkt att en dag ska hon var med och tävla. Förra året missade hon finalen med minsta möjliga marginal. I år har hon lyckats ta sig hela vägen till final, fast nu har coronapandemin slagit till, Göteborg horse show har ställts in och Sverigeponnyn flyttat till Strömsholm.
– Det har varit väldigt många tävlingar. Kvalet var på Grevagården i Skövde, men vi höll på att köra fel på vägen dit, berättar Annie Boskic.
14 ryttare i finalen
Väl där gick det så pass bra att hon slutade tvåa och gick direkt till final. Av 400 startande är det bara 14 ryttare kvar som ska göra upp på Strömsholm utanför Hallstahammar i Västmanland. Tyvärr utan publik och långt ifrån den stämning som det blir i Scandinavium.
Annie Boskic rider på Aircraft, Krabban kallad, en 22-årig ponny med mycket tävlingserfarenhet i benen. Och han har varit med på stora tävlingar förr.
– Han är snäll – just nu – och lyssnar väldigt bra. Krabban är väldigt rutinerad och varit med i Scandinavium tidigare. Han har bra energi och form för att vara 22 år. Men han ska ta det lite lugnt sedan. Jag har tränat på som vanligt under vintern, även om vi tagit det lite lugnt. Hästen är gammal och man kan inte hoppa sönder den, säger Annie.
Största tävlingen hittills
För Annie Boskic, snart 14 år, är det den största tävlingen hittills. Och en ryttare får bara en chans att rida final i Sverigeponnyn, så det är nu eller aldrig som gäller.
– Jag är nervös, men det släpper när vi kommer dit och går banan. Eller när jag rider fram, ungefär. Jag vill vinna , det vill man alltid. Jag hoppas att det går bra och att han lyssnar. En placering i topp tre är målet. Jag vet inte vilka som är med, men alla är svåra att slå, säger hon.
Annie bor granne med stallet i Nereby och har ridningen i sitt dna. Hon satte upp på en häst första gången som tvååring. I samma veva fick hon sin första ponny. Mamma är Chatrine Benjaminsson, själv tidigare aktiv ryttare och nu ridlärare på Burlycke ryttarförening i Torslanda, där både mor och dotter är medlemmar. Hon har varit en god och trygg support och tränare genom åren.
Annie och mamma Chatrine får bilda team som ryttare och coach på Strömsholm.
Gillar action och fart
– Jag tävlar i hoppning. Det är roligast, är mer action och går fortare. Ridning är en sport som varierar mycket. Man behöver inte göra samma sak hela tiden. Och det är väldigt kul att tävla. Jag lägger ner väldigt mycket tid på ridningen, allt tid som blir över efter skolan. Jag hinner med både skola och ridning, men det blir inte mycket över efter det, säger Annie, som också vittnar om en skön stämning gemenskap i ryttarsfären på tävlingar, även om de är konkurrenter,
– Man känner nästan alla.
Vad för dig till en bra ryttare?
– Jag är fokuserad och målmedveten. Har en bra känsla. Rider mjukt och fint, säger Annie, med viss hjälp från folket runtom i stallet.
Det är inte helt lätt att bedöma sig själv. Men något har Annie gjort rätt i och med att hon har tagit sig ända till finalen i Sverigeponnyn, som är en tävling ämnad för att unga ryttare mellan tolv och 18 år ska kunna utvecklas, få dem att lära sig att rida snyggt så att det ser lätt ut, trots att många timmars hård träning ligger bakom.
Snabbt, snyggt och felfritt ger poäng
– Det gäller att rida snabbast, snyggast och felfritt. De bedömer vägar, tempo, hur man är i sitsen och hur ryttarna inverkar på hur hästen är. Och hur den möter hindren.
Förebilderna är Peder Fredricsson, Malin Baryard och många andra skickliga ryttare. Drömmen om att få vara med i Scandinavium och stora evenemang som Falsterbo lever vidare.
– Jag har köpt en ny ponny och hoppas att det blir SM eller något sådant med den. Jag vill tävla så länge det går. Ponny rider man till man är 20 år, ungefär. Det blir stor häst om fyra-fem år.
