Clara Elmäng, drabbades av en hjärntumör 2018. Dagens före midsommar somnade hon in.
Clara Elmäng, drabbades av en hjärntumör 2018. Dagens före midsommar somnade hon in. Bild: Anders Ylander

15-åriga Clara Elmäng överlevde inte hjärntumören

15-åriga Clara Elmängs kamp mot cancer är över. Den fotbollsälskande Kungälvstjejen somnade in dagen före midsommarafton.
– Det hon har lärt oss är att kämpa vidare, säger hennes pappa Carl Andersson.

ANNONS

I vintras sändes tv-serien Målet är målet, där tränarna Torbjörn Nilsson och Martin Johansson tog över ett flick- och ett pojklag för att testa sina idéer om ungdomsfotboll i praktiken. I ett av lagen, Ytterby IS, lärde tittarna känna Clara Elmäng. En 15-åring full av kämpaglöd och optimism – trots att man 2018 upptäckte en cancertumör i hennes hjärna. Cellgiftsbehandlingar, strålning och operationer hade till en början god effekt, men i december 2019 hade cancern kommit tillbaka, och nya tuffa behandlingar tog vid.

När tv-serien spelades in förra sommaren var hon märkbart hindrad av sin sjukdom – men ville inte ge sig. Torbjörn Nilsson, som var en av tränarna i det filmade fotbollsexperimentet, beskrev hur hennes fighting spirit blev en inspiration, och gav perspektiv.

ANNONS

– Jag ser en liten späd tjej som inte riktigt har signalerna till musklerna. Hon har tappat muskler i samband med cellgiftsbehandlingar. Men hon kämpar på. Och när killarna gnäller om att det är hårt så har jag henne som förebild. Gnäller ni om det här, killar? Tänk på Clara då! Ni hör aldrig henne säga ett enda ord, sa Torbjörn Nilsson då.

Ny medicin gav hopp

I vintras träffade GP Clara Elmäng. Då hade hon tvingats sluta med fotbollen på grund av problem med balansen. Men vid den tiden levde ännu hoppet om att kunna besegra den fruktansvärda sjukdomen, berättar pappa Carl Andersson.

– Då mådde hon ju förhållandevis bra, och berättade om sina drömmar för framtiden. Hon hade fått en ny medicin, och den bet. Hon blev bättre, och fick bättre balans. Då kände vi ”härligt, då kan vi planera”. Vi var till och med i Stöten och åkte skidor, säger han.

Carl Andersson, pappa till Clara, berättar om sorgen.
Carl Andersson, pappa till Clara, berättar om sorgen. Bild: Anders Ylander

Men under våren började Clara må sämre igen. I maj hade hon besök av en kompis, som plötsligt larmade: ”Clara mår inte bra”. Clara blev inlagd på sjukhus igen, och en MR-röntgen visade att cancern spridit sig igen, och att det var värre än tidigare.

– Då fick vi det där samtalet som man inte vill ha. Att det bara återstår palliativ vård. Innerst inne visste vi det, men det var ändå chockartat. Allt blev kaos, säger Carl Andersson.

Såg fram emot att börja gymnasiet

I GP:s reportage från januari berättade Clara om hur det var att leva med cancersjukdomen.

– Ibland känner jag: Varför just jag? Jag orkar inte mer. Det är också för att jag blir för trött. Jag vill inte bli trött om jag måste plugga eller nåt, sa hon då.

Men hon berättade också om sina planer för framtiden, och att hon såg fram emot att gå ur nian i år, och börja gymnasiet.

– Jag vill bli frisör, för jag har alltid gillat att hålla på med hår. Min syster har lärt mig alla sorters flätor. Och så gillar jag även makeup och hudvård. Jag gav pappa en skäggolja för att hans skägg skulle bli mjukare, men den funkade inte så värst bra.

Efter samtalet från läkaren i våras vändes allt upp och ner. Clara vårdades i hemmet, och familjen satte allt annat på paus för att samlas kring henne.

– Vi har fått all stöttning från Östra sjukhuset som har varit här nästan varje dag, och hemsjukvården har gett henne medicin dygnet runt. Men det har gått utför hela tiden och den sista tiden gick det ganska snabbt, säger pappa Carl.

”Man hittar sätt att hantera det”

Dagen före midsommar, halv nio på morgonen, var Claras kamp över. Hon somnade in med familjen nära sig. Och nu tvingas de leva vidare utan sin Clara.

– För ett år sedan sa jag att ”jag kommer inte att klara det här. Jag kommer inte att överleva.” Men man hittar sätt att hantera det. Och det som driver oss är att om inte vi går vidare – då sviker vi henne. Hon hade velat att vi skulle ha ett liv, och fortsätta. Så det är ledstjärnan för oss, säger Carl.

Han har ibland svårt att formulera sig, gråten är hela tiden närvarande, men han vill berätta om sorgen, om tankarna, och om Clara. Han vill inte att det ska bli ”tyst” nu.

– Vi pratar om henne. Vi pratar med henne. Vi har en tavla med bilder på henne. Så hon är alltid med oss, fortfarande. Vi ser henne i allt möjligt. På midsommarafton var det en söt liten fågel som var omkring oss hela tiden och då sa vi: Där är Clara. Det kanske låter märkligt, men det handlar om att överleva dagen.

Clara Elmäng skulle fyllt 16 i juli.
Clara Elmäng skulle fyllt 16 i juli. Bild: Anders Ylander

Både tv-serien och GP:s reportage blev uppmärksammade, och många har engagerat sig i Claras och familjens kamp – precis som tränarna Torbjörn Nilsson och Martin Johansson.

– Martin och Torbjörn har varit fantastiska i det här. De har kontaktat oss regelbundet och Martin var här på torsdagen. Så de har engagerat sig något alldeles oerhört. Och det här har hjälpt oss, för Clara tyckte det var roligt. Hon tyckte om den här uppmärksamheten, säger Carl Andersson.

15 till 20 barn drabbas varje år

Familjen har startat en insamling i Claras namn hos barncancerfonden. Det är både ett sätt att stötta forskningen, och att hantera den fruktansvärda sorg som man nu drabbats av.

– Och barnen håller på och pärlar armband för fullt. Det blir en terapi för oss, att göra någonting och att tänka på henne. Det hon har lärt oss är att kämpa vidare. Så vi måste göra det så bra som möjligt för att hedra henne.

Den typ av cancertumör som Clara drabbades av kallas för medulloblastom. Det är den vanligaste formen av elakartade hjärntumörer hos barn och mellan 15 och 20 barn drabbas i Sverige varje år. Totalt är det omkring 350 barn i Sverige som insjuknar i cancer årligen. Behandlingsmöjligheterna är ofta goda, och omkring 85 procent överlever, men det varierar mycket beroende på cancertyp. Och barncancer är fortfarande den vanligaste dödsorsaken för barn mellan 1 och 14 år i Sverige.

– Någon rättvisa finns inte. Det är bara ren och skär otur, och det är så djävulskt. Vi har inga bra verktyg och det måste vi skaffa oss. Ingen ska behöva stå ut med det som Clara har stått ut med och ingen ska behöva se sin dotter dö, säger Carl Andersson.

Bild: Anders Ylander
ANNONS