Jag kör försiktigt mot gården, rädd att skrämma de kossor och kalvar som är Karins och Gerts närmsta grannar. Endast en färist skiljer gårdsplanen från hagen, och när jag stannar bilen vid den häpnadsväckande vackra gården står paret med öppna armar och kaffet klart. Jag förstår precis varför Äggdal är deras paradis.
Skepsis från start
Gården Äggdal bestående av tre fastigheter är ”nytillskottet” i familjen. Budgivningen av den nedgångna gården vann de 2015 och sedan ett år tillbaka står den klar som ett sommarparadis att vistas i över generationer. Efter rivning, skepsis och hårt arbete.
– När vi köpte Äggdal var folk lite upprörda. Det hade nog inte med oss att göra, oron kom sig mer av vad som skulle hända när en privatisering av gården ägde rum. Kanske var folk oroliga att vi skulle riva allt och bygga moderna, kantiga ”klossar” på gården, säger Gert.
Av kantiga klossar syns dock inget. Istället har Karin och Gert byggt upp gårdens fastigheter i samma dimensioner som det forna Äggdal. Till och med den faluröda färgen har de valt.
Två torp av en slump
Två kilometer från Äggdal ligger Sand, Karins och Gerts permanentbostad sedan tjugonio år tillbaka, också det ett torp. Jag får inte riktigt ihop bilden av de strama, kantiga och moderna hus Karin och Gert ritat genom åren med torpen de nu äger.
– Vi träffades 1990, då var vi båda gifta på varsitt håll och våra respektive skilsmässor var ett faktum. När vi sedan skulle flytta ihop fanns flera aspekter att ta hänsyn till. Man är aldrig så fattig som efter en skilsmässa varför den ekonomiska biten var en aspekt. Ett billigt torp fick de bli, säger Gert.
Karin och Gert åkte runt och tittade på olika bostadsalternativ och fastnade tidigt för Sand. När torpet sedan lades ut på annons med texten ”Enkel året runt-bostad, bra sommarboende”, var de inte sena att haka på.
– Torpet var inte i toppskick men vi köpte med hjärtat, säger Karin.
Och nu har ni ett torp till?
– Ja, är det inte ironiskt? Vi har alltid velat bygga och bo i en betongbunker, men hamnade i två torp, skrattar Gert.
Sand byggdes om och till för att passa den nya familjen med fem barn. Men barnen blev stora och flyttade så småningom ut och huset gjordes om.
– Vi gjorde om övervåningen till gigantiskt sovrum – med badkar – vilket gjorde att vi inte har plats för så många fler. Tankarna på ytterligare ett hus, i närheten, började ta form, berättar Gert.
De ser min förvånade min när jag hör om badkaret i sovrummet, de brister ut i skratt och hävdar att det är sant och att de badar varje dag.
– Ibland badar vi skavfötters och ibland själva.
Jag bedyrar att det låter mysigt innan vi åter halkar in på torpköp nummer två.
Under sina promenader på ”Äggdalsrundan” hade Karin och Gert sedan länge lagt märke till gården Äggdal. Även det torpet lades ut till försäljning och paret gick på visning.
– Vi vann budgivningen 2015 men köpet gick inte igenom förrän vid årsskiftet 2015/2016, det var mycket som skulle godkännas först. Äggdal ligger i ett naturreservat och med strandskydd från två håll varför vi valt att uppföra de nya byggnaderna i samma storlek och utförande som tidigare. Därav ingen betongbunker, ler Gert.
Torp, skomakarbostad och lada
Äggdal var gammalt och inte i toppskick. Med Sands till- och ombyggnader där vissa delar inte blivit hundra i färskt minne valde Karin och Gert att riva och bygga nytt.
– I den gamla delen på Sand har vi haft extremt mycket möss och vi är inte av med dem än. Jag har till och med blivit biten i läppen av en mus en natt, säger Karin. Med Äggdal ville vi inte riskera att något inte skulle bli bra.
Bra blev det, Äggdal är genomtänkt i minsta detalj. Att kliva in i de tre husen är spännande och tar andan ur mig. Bokstavligt.
– Vi började med torpet som stod färdigt 2019, därefter skomakarhuset och ladan som blev klara förra året, säger Gert.
Fyra fantastiska år utan chef
När Karin fyllde sextio sade hon helt sonika till Gert att hon inte skulle jobba med honom mer.
– Jag har haft Gert som chef under så många år att jag kände att det räckte. Så jag sade upp mig, sedan enades vi om att jag skulle ta tjänstledigt istället, skrattar hon.
Lägligt nog tog Äggdal plats i deras liv och Karin njöt av att ensam rita på husen.
– Jag ritade från morgon till kväll. Även om det är jag som har ritat har vi naturligtvis gjort Äggdal ihop och tagit alla beslut tillsammans. Jag fick fyra fantastiska år utan chef men med hantverkare som lyssnade, ler Karin.
Gert, som under veckorna bodde i parets lägenhet i Göteborg och därför bara kunde följa bygget under helgerna tyckte ofta att Karin gjort tvärtemot vad de kommit överens om. De skrattar när de pratar om tiden då båda tyckte att den andra inte förstod någonting. Gert säger, samtidigt som han stryker Karin över kinden, att hon så klart inte kunde läsa hans tankar.
För barn, barnbarn och framtid
I Karins och Gerts familj ingår fem barn och sex barnbarn. Med den stora familjen i åtanke färdigställdes torpet, med bland annat en ockragul veranda med plast för tjugo personer. Det rymmer också ”röda rummet”, Gerts favoritrum.
– Torpet är en gammal arbetarbostad och där har vi gjort ett aristokratiskt bibliotek. I rött, det är en häftig kontrast.
Karins favoritrum, eller favorithus, är ladan med väggar målade i en blekt gråvit nyans kallad ”vitpeppar”.
– Här är så ljust. De sex dörrarna på vardera långsida kan öppnas för att släppa in både ljus och luft, säger hon.
– Förra sommaren firade Karins dotter Elsa och hennes man sitt bröllop här, berättar Gert och tillägger med ett skratt att de återigen byggt ett hus för barnen. Nu när de är utflugna och vi har bättre ekonomi.
Skomakarbostaden då? Den är lika fantastisk som övriga byggnader, inredd i mörk japansk stil och med en utsikt som är svår att beskriva.
– Vi kallar den bröllopssviten efter förra årets bröllop på gården.
Trots avsaknad av betongbunker, är ni nöjda med ert Äggdal?
– Mer än nöjda. Och det är så roligt att bara vi bestämt varenda liten detalj själva. Inte ens barnen har fått vara med och bestämma. Äggdal är vårt verk, säger Karin.
– Vi har verkligen tagit oss tid att i varje moment enas oss emellan. Det har varit viktigt att vi båda varit lika nöjda i varje beslut. Vi älskar Äggdal.
