– ”Jag lämnar dig aldrig” är en historia som har vuxit fram under många år. Frågorna är många och svaren få i denna spännande kriminalroman, säger Johan som är 37 år och uppvuxen i Ytterby men numera bor i Ödsmål, med hustru och hund. För brödfödans skull jobbar han halvtid i en matbutik på Tjörn samtidigt som han har sjukersättning på 50 procent.
Var hyperaktiv
Johan fick diagnosen adhd när han var i sjuårsåldern och gick på Kastellegårdsskolan i Ytterby.
– Jag var hyperaktiv och kände aldrig att jag passade in. I sexan fick jag börja i särskolan på Nordmannaskolan och det blev min räddning. Tack vare särskolan tog jag mig igenom skoltiden fram till studenten, säger Johan som gick det då nystartade programmet media/estet på Trekungagymnasiet.
Ett andningshål
2001 började han spela teater med Kulturtunnan på Hisingen.
– Teatern har alltid varit ett andningshål i livet, där man får vara sig själv. Nu har jag lämnat Kulturtunnan för att istället spela med Orust teaterförening, säger han och berättar att det var i samband med att han skulle skriva en minnesbok över åren med Kulturtunnan som han åter fick fart på skrivandet av kriminalromanen ”Jag lämnar dig aldrig”.
Hyllning till Kungälv
– I och med pandemin har jag haft tid att slutföra boken och jag är nöjd med den färdiga texten, säger Johan som ser sin debut som en hyllning till Kungälv.
– Bohus fästning finns med i centrum av handlingen. Det är mycket Svarte mosse och Fontin också. Min nuvarande fru bodde i Kareby när vi träffades så Kareby är förstås med och givetvis även Ingegatan i Komarken, där jag hade min första lägenhet.
Johan ger själv ut sin bok via Books on Demand.
Om man vill läsa den. Hur gör man då?
– Då kan man gå in och köpa den på nätet och några exemplar kommer också att finnas i en bokhandel i Kungälv om drygt en månad, berättar Johan som även har läst in deckaren som ljudbok.
Hur ser du på din adhd idag när du är 37?
– Jag ser den som en tillgång. Utan diagnosen hade jag nog inte varit så kreativ som jag är och idag kan jag bejaka den på ett helt annat sätt än tidigare, säger Johan Osbeck.
