I helgen dök ett inlägg upp i en Kungälvsgrupp på Facebook där en person hävdade att vargspår upptäckts i Nereby. När Mia Bisther, vilthandläggare på Länsstyrelsen i Västra Götaland, tittat på bilderna i inlägget säger hon att det är jättesvårt att avgöra om det kommer från varg.
– Vi har visserligen haft varg på den sidan av och till men att det var ett tag sedan. Men det går inte att säga att det är varg. Men jag förvånas alltid över att man lägger ut det på Facebook istället för att höra av sig till våra spårare. De tar tacksamt emot observationer av spår och spillning, säger hon.
LÄS MER:Michael från Kungälv såg en varg i Bohus
”Vi är beroende av folks rapporter”
Hon ser det också som en möjlighet för allmänheten att hjälpa till att kartlägga de vilda djuren i länet.
– Vi är beroende av folks rapporter. Vi kan inte åka runt och på pin kiv, det räcker att någon blinkar med ljuset i backspegeln så har vi missat spåret.
För Länsstyrelsens vilthandläggare är det mycket mer effektivt att få spåra efter ett djur och folks iakttagelser är viktiga.
– Hellre att vi kan få konstatera att det är varg än att det blir egna sanningar på Facebook. Vi kan inte ens bemöta det, inte ens kunna göra något åt det om vi inte får se det med egna ögon.
Att avgöra på enbart bilder om det är från en varg eller inte är enligt Mia Bisther svårt och hon säger att det är lätt att blanda ihop med stora hundtassar. För att skilja en varg från en hund kan man titta på gången och då behöver man se tassavtrycken över en längre sträcka.
Varg mer målmedveten
– Om man följer en löpa så har hundar ett annat sätt att gå, de följer ofta ett spår, de går sällan rakt fram. En varg har oftast en mer målmedveten gång och därav har den en längre steglängd, säger hon och fortsätter.
– Att titta på steglängd ger mer än att titta på ett stort tassavtryck.
Sedan ett antal år tillbaka har en varghane befunnit sig i Svartedalens naturreservat, en hane som Länsstyrelsens vilthandläggare Mia Bisther väl känner till.
– Han har varit där själv i flera år, men han är ganska inkognito, säger hon och konstaterar samtidigt att vargar kan röra sig över ganska stora sträckor.
Mia Bisther vill uppmuntra till att rapportera in till Skandobs, Länsstyrelsens sida för inrapportering av rovdjur, om man sett spår eller spillning som man misstänker kommer från rovdjur.
- Gör dig hörd genom att gå ljudligt, prata, sjunga eller vissla. Anpassa ljudstyrkan efter omgivande ljudnivåer. Ofta kommer man som närmast vargar och andra djur då det regnar, snöar eller blåser hårt, eftersom ljudet av en gående person lätt försvinner i ljudet av nederbörd och vind.
- Om du har en hund med dig kan vargen vara så fokuserad på hunden att den uppfattar dig (en människa) först när du ropar eller klappar i händerna.
- Kalla in eventuell hund om den är lös och koppla den. Om den går mot vargen istället för att komma till dig ska du i första hand försöka locka hunden på olika sätt. Om du går eller springer fram mot dem båda är sannolikheten stor för att vargen går iväg och hunden följer efter och försvinner utom synhåll.
- Gå från platsen. Fortsätt gå även om vargen följer efter. Om du upplever att vargen kommer närmare kan du vända dig om och ropa eller ryta, ta ett par steg mot den, klappa i händerna och göra dig stor.
Källa: Länsstyrelsen Västra Götaland
