Pavel och Valentyna flydde till dottern i Kungälv

Kateryna Hanson, som är uppväxt i Ukraina, har efter några väldigt oroliga veckor fått sina föräldrar att fly landet och komma till Kungälv.
– Det är en stor lättnad att ha dem här, säger Kateryna.

ANNONS
|

KP träffade Kateryna Hanson och hennes familj i Kungälv första gången när kriget i Ukraina var inne på sin första vecka. Då var hon orolig över sina föräldrar som bodde kvar i hemstaden Dubrovytsya i västra Ukraina, nära gränsen till Belarus. Men nu befinner sig föräldrarna Pavel och Valentyna sedan en vecka hemma hos familjen i Kungälv.

Det har inte varit så mycket stridigheter just i deras del av landet, men kriget har märkts av mycket ändå.

– Från dag ett var det sirener konstant. Man kunde aldrig slappna av, vad man än gjorde så var det sirener överallt, säger Pavel.

ANNONS

– Kriget är hela tiden med oss även om det inte är strider just där vi bor. När natten kommer blir man orolig. Det går inte att somna. Man undrar hela tiden om man kommer att bli träffad den här gången, säger Valentyna, som samtidigt är stolt över ukrainarnas motståndskraft.

– Vi är jättestolta över Ukraina och över presidenten. Ingen trodde att vi skulle stå emot så länge, säger hon.

Hur är stämningen i landet?

– Alla är oroliga. Vissa blir nästan helt panikslagna av oron. Andra är sådana som blir hjältar och volontärer. Många vill gå med i armén. Det är en väntlista med människor som vill försvara landet, säger Valentyna.

– Man säger på skämt att förr betalade man för att slippa vara med i armén, nu är det tvärtom, säger Kateryna.

Livet fortsätter

De första dagarna av kriget var det många butiksvaror och annat som snabbt tog slut, men det problemet har gått över.

– Man kan gå och handla som vanligt. De första dagarna köpte folk för mycket i onödan. Man får sin pension och sin lön som man ska. Livet fortsätter, säger Pavel.

Det var Kateryna som fick berätta för sina föräldrar att kriget hade startat.

– Det var jag som talade om det för dem först, de visste ingenting. Jag sade till mamma att nu är det krig i Ukraina, och så började vi gråta båda två, säger Kateryna.

Krigsutbrottet kom väldigt oväntat. Både Valentyna och Pavel har haft äldre släktingar som var med under andra världskriget, men de trodde inte att de själva skulle få uppleva krig.

– Till sista minuten kunde man inte tro att det skulle bli krig. Inte år 2022, säger Pavel.

– Även om politikerna sade att man skulle börja förbereda sig och packa en väska i fall man behövde fly, trodde vi inte på det. Ukraina har aldrig anfallit något annat land, varför skulle någon anfalla oss? Svenskarna ska vara glada att de inte har varit i krig, Det är väldigt hemskt, säger Valentyna, som hade två farbröder som dog i andra världskriget.

Ville helst stanna

Trots fasorna hade Pavel och Valentyna helst stannat hemma.

– I två veckor ville jag att de skulle komma hit, men de ville inte fly. De har byggt hus och haft sina liv där. Mamma och pappa odlar mycket. De har aldrig behövt köpa tomater, gurka, potatis och paprika. Det är svårt att plötsligt bara lämna allt, säger Kateryna.

Men för ungefär två veckor sedan ändrades läget, och kriget verkade komma närmare Dubrovytsya.

– Jag såg nyheter om att plan hade flugit från vår stad över till Belarus och släppt ner bomber. Då bad jag dem att komma hit, för Belarus är så nära dem. Jag pushade dem att komma, för jag kunde inte äta eller sova av oron. Den kvällen packade de väskorna, säger Kateryna.

Det är oklart vad som låg bakom bombningen över Belarus.

– Enligt olika källor på twitter var det en false flag operation från Ryssland för att få Belarus att också gå in i Ukraina, säger Katerynas man Hampus.

Själva staden Dubrovytsya har inte blivit bombad medan föräldrarna var där. Men de har hört från grannar att en militärbas tre mil bort har blivit det.

– Deras grannar berättade att det skakade i deras fönster när de bombade, och då var det ändå 30 kilometer bort, säger Kateryna.

Lånar ut huset

Västra Ukraina har hittills varit mindre drabbat av kriget än övriga delar. Men samtidigt är det många inhemska flyktingar som söker sig dit. När Pavel och Valentyna flydde lånade de ut sitt hus till ett ungt par som gifte sig efter att kriget hade brutit ut.

Mannen i paret som fick flytta in hjälpte i sin tur Katerynas föräldrar att fly nattetid till den Ukrainska staden Lviv för vidare transport till Polen. Egentligen får man inte röra sig ute mellan 18 på kvällen och 06 på morgonen. Men när Pavel och Valentyna hade bestämt sig för att fly ville de inte chansa och vänta längre.

– Killen kände till alla checkpoints på vägen och kunde köra dem på natten, säger Hampus.

Resan gick relativt smidigt. Från Lviv tog de bussen till Warszawa och sedan vidare till polska kuststaden Gdynia för färjan över till Karlskrona. Dit kom de klockan 7.15 på måndag morgon och Hampus var där och hämtade upp dem.

– I Karlskrona fanns det folk från Röda korset, polisen och Migrationsverket. Det var jättemycket hjälp till flyktingarna, säger Hampus.

Längs hela flyktvägen var det väl ordnat med volontärer som hjälpte dem med mat och annat.

– De första fyra, fem dagarna av kriget var det långa köer för att komma ut ur landet. Nu fungerar allt bättre, säger Kateryna.

Tror att Ukraina vinner

Hela familjen är övertygad om att Ukraina till slut kommer att vinna mot Ryssland.

– Jag tror att Ukraina kommer att vinna. Hela världen stöttar oss, säger Valentyna.

I Kungälv får hon och Pavel umgås med barn och barnbarn, men samtidigt är det trångt i familjen Hansons tvåa.

– De bor hos oss tills vidare men vi har fått kontakt med några i Kungälv som har ett Attefallshus där de kan bo, så får de något eget, säger Hampus.

Huvudsaken för Kateryna och de andra i familjen är i alla fall att föräldrarna är i säkerhet.

– När de kom var de helt svarta i ansiktet och man såg att de hade varit med om mycket. Nu efter en vecka är det något helt annat. Jag blir lugn av att veta att de är här. Nu kan jag jobba igen på riktigt och koncentrera mig på det, det kunde jag inte innan, säger Kateryna.

ANNONS