Det var i augusti som Lova packade väskorna hemma i Kungälv, sade hej då till familjen och flyttade till Nairobi i Kenya där hon nu bor på ett internat och går i skolan tillsammans med runt 150 stycken andra svenska elever.
– Jag har varit inställd på det här länge och mina föräldrar har peppat mig. Jag ville så gärna göra det, det fanns inget annat, berättar Lova när vi når varandra på en lite skakig WhatsApp-linje.
Kenya är ett land som inte är helt obekant för Lova. Hennes lillebror är adopterad från landet och när Lova var tre, fyra år så bodde familjen i Nairobi under tiden adoptionsprocessen blev klar. Lovas mamma Jessica Camsel har därefter varit engagerad i olika välgörenhetsprojekt och arrangerar resor till Nairobi. Lova har varit med många gånger, men det här blir första gången som hon åker på egen hand och dessutom blir kvar i nästan ett år.
– Nu får jag chansen att bilda min egen uppfattning av Kenya, uppleva en ny kultur och se något annat än Kungälv. Jag känner en stor tacksamhet till allt jag har i mitt liv, när man se vad andra inte har, säger Lova.
Barn ber om mat
Hon bor i ett inhägnat område och på internatskolan får hon maten serverad och sina kläder tvättade, där finns möjlighet att spela golf och padel och bada i poolen. Men utanför muren ser det helt annorlunda ut.
– Det ligger barn på gatorna som inte har någonstans att bo. Går man en bit bort kommer man till slummen, som idag är Afrikas största slumområde. Det är så stora kontraster och man måste se det med egna ögon för att förstå det. När jag var liten så förstod jag inte riktigt, men det tar väldigt hårt på en nu, säger Lova.
Förutom sina vänner och sin familj så saknar inte Lova så mycket hemifrån. Det är väl gymnastiken då, konstaterar hon efter att ha funderat lite. Hon vet i alla fall vad hon inte saknar.
– Vädret, säger hon snabbt och skrattar och i bakgrunden skiner solen.
Hur skiljer sig samhället i Sverige mot Kenya?
– Det är väldigt stor skillnad. Här är det folk överallt och massa trafik och mycket som händer överallt. Jag kan inte heller gå ut med mobilen i fickan utan att vara orolig för att någon ska ta den, och så har man alltid kontanter på sig här vilket känns lite läskigt. Samtidigt är folk väldigt mycket trevligare här än hemma i Sverige och alla hejar på en när man går förbi. Det kan också komma fram barn som ber om mat eller pengar och det är ju ingenting som skulle hända hemma. Det är hemskt, säger Lova.
”En annan syn på mänskligheten”
Att gå i skolan i ett annat land och lära sig en helt ny kultur är trots det hemska man också får uppleva, något som hon verkligen rekommenderar andra. Undervisningen är samma som hemma med samma ämnen och lektioner, men mycket mer tid går till att plugga efter skoldagens slut. En del har aktiviteter som kickboxning, tennis och fotboll, men Lova tycker det är skönt att bara ta det lugnt en stund innan middagen serveras.
– Man är ju alltid med folk liksom, vilket är jättekul, men man behöver sin egentid också.
Om man skulle vilja göra samma resa som du, hur går man till väga?
– Jag tror att man bara kan söka på typ ”svenska skolan i Nairobi”. Man måste skicka in sina betyg, ett personligt brev och en individuell studieplan, säger Lova och tillägger att det är något som hon verkligen rekommenderar ungdomar att göra.
– Man får uppleva något nytt och man får en ny syn på världen och på mänskligheten. Det är väldigt nyttigt att komma ifrån mamma och pappa och börja lösa saker och problem själv, det är något som jag blivit mycket bättre på. Man växer som människa, säger Lova.
Kan det bli så att du stannar längre än ett år?
– Jag tror att jag kommer vara ganska nöjd efter ett år. Jag vill ta studenten hemma i Sverige.
Men du säger ”hem” även om skolan i Nairobi?
– Ja, nu känner jag mig hemmastadd här. Hemma är ju här nu.
