”Det var ingen direkt överraskning att produktionen skulle flyttas förr eller senare”, anser Claes Colliander.
”Det var ingen direkt överraskning att produktionen skulle flyttas förr eller senare”, anser Claes Colliander. Bild: Katarina Berg

Grundarens släkting minns Kexfabrikens storhetstid

1888 grundades Göteborgs Kex av skeppsredaren Carl Leopold Berggren.
– Han var min farmors pappa, berättar 82-årige Claes Colliander, som har alldeles egna speciella minnen av åren med kexproduktion i Kungälv.

ANNONS
|

Kungälvs kexepok närmar sig sitt slut med stormsteg. 2023 stänger fabriken för gott när produktionen flyttar till Riga i Lettland.

– Att produktionen skulle flytta har egentligen legat i korten ända sedan 50-talet, så det kom inte som en direkt överraskning. Däremot blev jag lite förvånad över att norrmännen bestämt sig för att lägga den i Riga, säger Claes Colliander när vi ses hemma i hans och hustruns rymliga våning i Linnéområdet i Göteborg.

– Den här stolen jag sitter i är ritad av Carl Leopold Berggrens engelska hustru, min farmors mamma. Hon var hemmafru men hade också kreativa intressen, berättar Claes, som tillsammans med sina barn är omåttligt fascinerad av allt som är engelskt. Och självklart bjuder han på afternoon tea.

ANNONS

Dyrt att importera

En engelsk tradition som blev själva upprinnelsen till grundandet av Göteborgs Kex.

– Min farmors mamma ville ha kex och kakor till sitt te, men en höjning av tullen gjorde de importerade kexen dyra, vilket gav Berggren idén till en egen kexfabrik.

Claes i stolen som ritades av Carl Leopold Berggrens engelska hustru.
Claes i stolen som ritades av Carl Leopold Berggrens engelska hustru. Bild: Katarina Berg

Farmor ärvde aktierna

Det var ingen slump att fabriken byggdes vid Nordre älv, eftersom transporterna behövde ske med båt.

– Carl Leopold hade också en grosshandelsrörelse och lite rederiverksamhet med fartyg som seglade på Kina, som han plockade hem lite roliga grejer ifrån. Han ägde även en herrgård i Lerum. När han dog 1915 ärvde min farmor aktierna i Kexfabriken och farfar blev ganska snabbt ordförande i styrelsen, berättar Claes.

Flyttade till Kungälv

Att hans egen far skulle utbilda sig till bageriingenjör, var närmast en självklarhet, säger han.

– Krigsåren 1940-1945 bodde hela familjen i Kungälv, på övervåningen i disponentvillan på Västra gatan 53. På den tiden gick alla tomter ända ner till älven och vår gränsade till fabriksområdet.

Vad minns du från åren i Kungälv?

– Kungälv på den tiden var en riktig lantlig idyll och mjölken fick vi från Gullbringa. Vi ställde ut en tom tillbringare på en mjölkpall på kvällen och på morgonen var tillbringaren full med färsk mjölk.

Som tre- eller fyraåring såg han sitt livs första film på biografen vid Stadskällaren - Anderssonskans Kalle.

– Men jag begrep nog ingenting av filmen.

Flyttade stridsvagnar

Ett annat minne är hur militären nattetid flyttade stridsvagnsförband och tunga artilleriförband upp mot norska gränsen.

– Då kom de först och meddelade alla som bodde längs med Västra gatan, att man skulle plocka ner allt ömtåligt från väggar och hyllor eftersom det skulle skramla rejält på kullerstensgatan. Jag tyckte det väldigt var spännande när de här stora bilarna passerade på natten.

Claes Colliander hemma i lägenheten i Linnéområdet i Göteborg.
Claes Colliander hemma i lägenheten i Linnéområdet i Göteborg. Bild: Katarina Berg

Papp i strutarna

Som liten var han ofta med sin far ute i fabriken.

– Jag minns att det vid nordöstra gaveln på fabriksområdet fanns en liten bräckbod där man kunde köpa munkar och GK-strutar - glassrån med skum och choklad. Under kriget var det inte wafers under gräddbollarna utan papp eftersom det gällde att spara.

Lappade ihop händer

Han berättar om en tid när ABC-fabriken och Göteborgs Kex var de stora arbetsgivarna i Kungälv.

– Min far skadade fingrarna i en maskin en gång och blev sydd på lasarettet, som då låg på Fästningsholmen. När det senare blev en försäkringsfråga kom läkarens namn upp: ”Åh, då har ingenjören haft tur, han är duktigast i hela landet.”

– Min far fick träffa en läkare som inte gjorde annat än lappade ihop söndertrasade händer från ABC. Han var världsberömd i hela Sverige.

Jobbat som domare

Själv har Claes Colliander aldrig varit riktig sugen på att ge sig in i kexindustrin med hull och hår, som hans far gjorde.

Istället satsade han på juridiken och har en lång yrkeskarriär som domare bakom sig.

– Sedan 1972 har jag också haft flera stiftelseuppdrag och jag sitter sedan mer än 50 år tillbaka i styrelsen för familjeägda Collianderska stiftelserna, berättar han.

Carl Leopold Berggren, som grundade Göteborgs Kex 1888.
Carl Leopold Berggren, som grundade Göteborgs Kex 1888. Bild: Katarina Berg

Levde för fabriken

Ofta hölls styrelsesammanträdena i disponentvillan i Kungälv.

– Det var mycket fascinerande att vara ute på plats i fabriken. På 50-och 60-talen, under vd:n Gösta Cederyds ledning, utvecklades bolaget alldeles enormt. Han levde för fabriken och fick fram mycket bra folk.

Slut på familjeepok

1979 såldes Kexfabriken till Marabou och en familjeepok gick i graven.

– Fabriken behövde utvecklas så oerhört mycket och det gällde att plocka fram ett stort kapital. Vi var nog fullt på det klara med att en försäljning var det mest realistiska i det läget och på det viset var det inga problem, säger Claes Colliander.

Hyresrätter på Nordtag

Fortfarande finns en viss anknytning till Kungälv, eftersom släktfonden Collianderska Stiftelsen äger de nya hyresrätterna på Nordtag, där första inflyttning väntas ske i februari.

– Det har flutit på bra med NCC under hela processen och vad vi förstår är intresset stort, konstaterar Claes Colliander.

ANNONS