Ferdinand Sushi & Coffee Bar ligger på Nytorget i Kungälv. För drygt en månad sen slog de upp portarna. Ägaren Ferdinand Caraan föddes i Filippinerna men kom till Sverige 1986. Hans resa har varit lång och sitt liv i Sverige har han byggt upp från grunden.
– Jag landade i Stockholm 1986, mina båda skor hade hål och jag hade 15 kronor på fickan. 30 år senare så står mitt namn där uppe, säger Ferdinand och pekar på restaurangens namnskylt. Som också råkar vara Ferdinand.
Han började som diskare på en hotellrestaurang i Göteborg. Där gjorde Ferdinand allt för att bli klar med disken före sina kollegor. Han gick sedan till kökschefen och bad om en ny arbetsuppgift. Då fick han 50 kg lök som skulle skalas och hackas.
Efter det tog det tre månader innan han fick flytta in i köket. Där fick han börja med att preparera alla grönsaker för kockarna. På det sätter byggde han upp sin framtid och gick från diskare till köksmästare.
Hans sista arbetsroll var som köksmästare på Ritz i Göteborg. Innan dess har han jobbat på flera fina restauranger, men han älskade inte chefsrollen med allt det innebar.
– Jag saknade att laga mat, känna smakerna.
Under tiden som kökschef på Ritz slog pandemin till och hela personalen blev varslade. Arbetsförmedlingen ville skicka i väg Ferdinand på praktik. På Subway. Gjorde han inte det skulle han bli av med a-kassan.
Han valde då att strunta i a-kassan och bestämde sig för att följa sin dröm, en egen restaurang.
Ferdinand provade all sushi i Kungälv. Men han kände att det lilla extra fattades. Han har alltid velat göra sin egen sushi som är hemlagad och gjord på svenska råvaror. Något han har längtat efter och nu får göra varje dag.
Inne i restaurangen är inredningen byggd med material från återvinningsstationen. Han har målat, sågat och gjort interiören till sin egen. Man kan se rakt in i det lilla köket där Ferdinand lägger mycket vikt vid garneringen av sin mat.
– Alla har rätt att känna att maten är lite lyxig, berättar Ferdinand.
Ferdinand är 56 år och har inte mer än nio år kvar till pensionen. Den personal han har i restaurangen vill han lämna med sina lärdomar. Han vill ge vidare de yrkeserfarenheter han själv samlat på sig genom åren.
Men allting har inte varit en rak väg till där han står idag. Vid ett besök i hemlandet Filippinerna drabbades Ferdinand av en blodförgiftning efter ett bett. Allt Ferdinand ville var att åka hem till Sverige. Läkarna i Filippinerna sa att benet behövdes amputeras, men de provade med en operation först.
När han efter 12 dagar inne på sjukhuset kom hem igen, behövdes ytterligare två operationer. Och benet fick sitta kvar, ärrat.
Sedan inträffade nästa tragedi.
Ferdinands pappa gick bort i höstas i covid-19. Allting gick väldigt fort. Han har fortfarande starka minnen och minns sin pappas röst - det är det svåra med att förlora någon. Minnen som etsat sig fast.
För att få in minnen av sin pappa i restaurangen har Ferdinand målat en tavla där man kan se husen från hans gata hemma i Filippinerna. Hans fars dröm var att öppna en restaurang i bottenvåningen, och Ferdinand drömmer fortfarande om att göra det till verklighet.
– Jag vill kunna gå barfota och kunna se mina barnbarn springa på stranden. Då är jag nöjd. Jag behöver ingen Ferrari, jag behöver ingenting. Jag vill bara sitta där i avklippta jeans hela dagen och servera färsk fisk till turisterna.
Men just nu provar han lyckan med sin första egna restaurang. Han också ge tillbaka till samhället på det sätt han kan, genom att låta pensionärer fika gratis på eftermiddagar.
– Jag brukar säga till dem att de jobbat hårt, hade ni inte jobbat så hårt hade Sverige inte varit ett lika välmående land. Då hade jag kanske inte fått komma hit.
Han berättar att man ska ge, utan att förvänta sig någonting tillbaka.
