– Kanadagåsen hör egentligen inte hemma i svensk fauna, men den har lyckats etablera sig ordentligt, berättar Peter Hvass, fågelexpert i Kungälv.
Kanadagåsen väcker ilska av flera orsaker. Dels håller den gärna till vid badplatser där den bajsar flitigt på bryggor och klippor, dels tuggar den hungrigt i sig av böndernas sådd.
– Gässen betar gärna lågt gräs och andra grödor innan de hunnit bli så höga, berättar Peter Hvass. De rycker upp dem med rötterna så där gässen varit framme blir det inte mycket kvar att skörda.
Smakar inte gott
Det var upptäcktsresande Bengt Berg som tog gåsen till Sverige på 1920-talet. Tanken var att ge jägarna något nytt att skjuta på, men varför är svårt att begripa. Särskilt god är gåsen inte. De gäss som skåningarna äter är tamgäss och av ett helt annat slag.
Fram till 70-talet formligen exploderade kanadagässen i antal, men sedan dess har stammen legat relativt stabilt. Under 80- och 90-talen ökade istället grågåsen i antal och sedan tio år tillbaka är det den vitkindade gåsen som ökar. Denna gås har bland annat ställt till det i Tofta. Kanadagås, grågås och vitkindad gås är ungefär lika besvärliga och det är svårt att peka ut en enskild orsak till att de blivit så många.
– Till viss del beror det på förändringar i kulturlandskapet, säger Peter Hvass. När bönderna använder ogräsmedel försvinner undervegetationen på åkern. Det innebär att marken blir fattigare på insekter och ger därmed inte heller föda åt insektsätande fåglar. På så sätt rubbas balansen och det gynnar gässen.
Överlistar jägare
Det sker en del skyddsjakt i Kungälv på kanadagäss, men att fälla en gås kan vara rätt knepigt. De är nämligen smarta nog att undvika jägare och väljer nya flygrutter så snart en flockmedlem blivit skjuten.
– Dessutom är de så många att jakten nästan inte gör någon skillnad, säger Peter Hvass. Skjuter du 20 gäss dröjer det en kvart innan de har ersatts med 20 nya. Det bästa vi kan göra är att ställa om jordbruket så att det blir bättre på att bevara den biologiska mångfalden.
