Varje år firar Naturskyddsföreningen Ängens dag den första helgen i augusti, men redan från mitten av juli bjuds det in till slåtterfest hos de lokala föreningarna runt om i landet.
Naturskyddsföreningen i Kungälv har anordnat slåttergille på Kolebacka i Fontin varje år sedan 2011. I år är det cirka 20 personer som samlas för att slå föreningens äng på traditionellt vis med lie och räfsa.
– Det viktigaste är att lien är vass, och att man skär, inte hugger, berättar Johan Hjerpe som är med och anordnar slåttergillet.
Han instruerar de som vill ha hjälp och som är där för första gången. Som mest räknar han till 11 liar som arbetar samtidigt på ängen. Efter lite mer än en timma är arbetet färdigt.
Ökat intresse för biologisk mångfald
Naturskyddsföreningen har de senaste åren märkt av ett ökat intresse för att skapa och restaurera ängar, och att exempelvis fler kommuner och privatpersoner arbetar aktivt med att omvandla gräsytor till blommande marker.
– Det har definitivt blivit ett uppsving för lieslåttern. Och det behövs, säger Johan Hjerpe.
Vilda bin och andra pollinatörer är hotade och huvudorsaken är att ängsmarkerna under lång tid blivit både färre och mindre. Idag bedöms mindre än en procent av de ängsmarker som fanns i Sverige för cirka 150 år sedan finnas kvar.
– Ängen är Sveriges mest artrika naturtyp , det kan finnas så mycket som 50 arter på en enda kvadratmeter äng, säger Johan Hjerpe.
Han ser slåttergillet som ett sätt att bevara en gammal tradition, en möjlighet att inspirera fler markägare till att bevara ängsmarker och som en utbildningsinsats.
Johan Hjerpe har själv låtit sin gräsmatta växa, och slår den istället en gång om året på traditionellt vis.
– Det är viktigt att man samlar upp gräset och forslar bort det, tar bort näringen. Ängsblommor växer bäst på mager jord, säger han.
Han tipsar om att lägga sand på jorden för att ängsväxterna ska trivas bättre. Eller så in ängsfrön, som till exempel örten ängsskallra som parasiterar på gräsväxter.
På Kolebacka bestämmer de sig för att spara en liten plätt med blåklockor i slutet som de inte slår, till blåklocksbina. Efter slåttern kommer höet att torkas för att sedan hängas på hässjor. Sedan kommer en fårbonde från Kareby och hämtar det.
”Behövs fler ängar till alla som lär sig att slå”
I år finns det gott om hö berättar Ture Augustsson. Han bedriver ett litet lantbruk i Romelanda och slog sina egna ängsmarker för bara någon vecka sedan. Han hör till dem som är med varje år, och som lugnt och metodiskt går och jobbar med sin lie.
Efter slåttern serveras det fika och pratstund. Vid ena ändan av bordet har några av de spelmän som spelat folkmusik under gillet slagit sig ner. På frågan om deras orkester har något namn svarar de först att det nog inte finns något sådant. Efter en minut bestämmer de sig för att kalla sig Solbergas lantliga fioler. I andra ändan av bordet sitter Daniel Lundberg. Han brukar vara med och anordna liekurser på Gunnebo slott. Även han märker av ett stort intresse för hantverket.
– Det skulle behövas fler ängar till alla som lär sig slå, säger han.
Lär känna Kungälv
Kungälvs-Postens sommarserie riktar sig till nyinflyttade som vill lära känna Kungälv, och givetvis även till alla Kungälvsbor som vill fräscha upp sina kunskaper. Cruisingen är årligt återkommande folkfest, särskilt för bilentusiaster.
Tidigare i serien:
• Kexen - Kungälvs stolthet och samlingspunkt i 130 år
• Carlstens fästning - Marstrands högsta punkt och främsta kännetecken
LÄS MER:Stora algodlingar planeras i Hakefjorden
LÄS MER:Polisen bjöd in till joggingtur
