– Jag trodde väl aldrig att jag skulle få en parkering direkt här uppe vid kyrkogården, säger Ulla-Britt Ohlin när hon vid lunchtid på lördagen lastar ur bilens baklucka, som är fullastad med granris, vackra höstkransar och gravlykta.
– Jag har turen att ha en dotter som har en blomsteraffär i Göteborg så jag kan bara hämta vad jag vill, säger Ulla-Britt, som ska smycka tre gravar den här dagen.
Men först ska hon gå och ta en fika, som kyrkan bjuder på borta i verkstan.
– Eftersom jag är gammal Kungälvsbo brukar jag alltid stöta på någon som jag känner, så det brukar vara lite roligt, säger Ulla-Britt.
Är det viktigt för dig att komma hit just den här dagen?
– Jag har alltid känt att det är viktigt med Allhelgona. Samtidigt skulle jag önska att vi hade fler egna ceremonier hemma för dem som har gått vidare. Lite som man gör i Colombia, där min son numera bor, säger Ulla-Britt som ”talar” med sina kära avlidna varje dag.
– Jag tror det vore bra om döden blir lite mindre laddad, att vi inte bara trycker undan den.
Ljus för sina kära
Uppe i minneslunden tänder Birgitta Gustavsson och sambon Lars Blomgren varsitt ljus.
– Min pappa ligger i Kville i norra Bohuslän, så när jag inte är där tänder jag ett ljus här istället, berättar Lars som tycker att man kan göra det var som helst.
– Och jag tänder ljus för min mamma, min före detta svägerska och min systers två barn, säger Birgitta.
Hedrar sin pappa
Lite längre bort står Torbjörn och Annika Sige vid Annikas pappas grav, där den vackra stenen precis har kommit upp.
– Min pappa gick bort förra hösten så det här är ett fint sätt att hedra honom, säger Annika.
Erbjuder näsduk
Under dagen finns diakonen Åsa Wulfsberg på plats på Skogskyrkogården.
– Jag går runt och ser om någon vill prata lite, hör om någon vill ha en kopp kaffe och visar folk till Bergsalen om de vill tända ett ljus. Man får vara lite försiktig och lyhörd. Om personer gråter och inte har en näsduk kan man alltid fråga om de vill ha en näsduk och då vill de flesta det. Det har hänt flera gånger idag redan, säger Åsa Wulfsberg.