När Emma blev sjuk i mars 2020 var symtomen milda. Från mars till april kunde hon ha lite feber en dag, huvudvärk nästa. Sedan vände allt i slutet på april då hon vaknade upp med vad som kändes som ett stålband runt bröstet. Hon fick väldigt tungt att andas, och har kämpat med tröttheten och andningen sedan dess.
– Jag fick ransonera min energi, jag visste att om jag kom över en viss gräns så tog det helt slut, säger Emma.
Hon började söka vård på sin lokala vårdcentral och har sedan dess gått hos en fysioterapeut. De har övat mycket på att återfå styrka och väldigt sakta börjat bygga upp allt hon tappat.
– Det här är som en utmattningssjukdom, de var väldigt noga med att ta det i lugn takt, säger hon.
Hon sökte sig även till avdelningen för långtidssjuka i covid-19 på Sahlgrenska. Men det tog väldigt lång tid att få komma dit. I samband med den andra vågen innan jul var avdelningen tvungen att stänga igen. Så efter över ett år med besvär fick kom komma dit i maj i år.
Kön till den specifika avdelningen var lång. Men när hon väl fick komma på undersökning var resultatet inte oväntat. Hennes lungkapacitet var nedsatt, hon var väldigt stel i lungmuskulaturen och djupandningen fungerar inte som den ska.
– Det blev konkret vad som fortfarande var felet och bristerna, även om jag redan kände det på mig, berättar Emma Segesten.
Nu får hon träna lungkapacitet med en så kallad PEP-pipa som hjälper till med att öka lungkapaciteten. Det tillsammans med egna efterforskningar på hjälpande metoder och medicinsk yoga känner hon nu att hälsan är på väg tillbaka.
Så sakta men säkert börjar livet komma tillbaka till Emma. Hon är sjukskriven på tjugofem procent men tror att hon snart kan börja på hundra procent igen. Emma har eget företag och jobbar mycket med hemslöjd. Just nu deltar hon i marknaden på Västra gatan, där lokala hantverkare säljer sina alster.
– Det mesta är bra nu, man glömmer nästan bort hur det var för ett halvår sedan, säger Emma Segesten.
