Jag tänker ofta på ynnesten jag har, som har så många runt omkring mig jag tycker om, som bryr sig och som får mig känna ett sammanhang. Ju äldre jag blir, desto mer inser jag värdet av äkta vänskap. Det värsta är att det är så lätt att ta andra för givna, att de alltid kommer finnas där som en värmande famn när man behöver det. Men relationer är färskvara, det jag ger idag får jag tillbaka vad det lider. Relationer behöver näring, skötsel och mycket kärlek, annars dör kemin.
I en tid präglad av pandemi har våra relationer fått begränsad näring när vi inte kunnat träffas. Vi har inte kunnat vårda dem som vi brukar. Nu när allt lättar och vi återtar kommandot över våra sociala liv, då känner man hur viktiga våra sammanhang är, vad människorna runt omkring betyder. Men också vad som händer när relationer inte sköts om ordentligt.
Min fru och jag har därför tagit ett aktivt beslut denna sommar. Det får bli en tid då vi sköter om våra viktigaste relationer. Vi har åkt runt och hälsat på, vi har haft middagar och luncher hemma i trädgården. För oss är det självklart att vi har ett ansvar att ge av oss själva, för att få från andra. Våra batterier laddas bäst i sammanhang med människor vi tycker om.
Med detta kommer också ett ansvar att välja bort. Personer eller sammanhang som inte vill lika mycket som vi eller som inte vill ge av sig själva, kanske inte känns rätt eller av andra skäl inte lirar med vårt sätt att leva – de kommer hitta sina sammanhang på annat håll än hos oss. För det viktiga är att vi omger oss med de som får livet att ’kännas’ och bli meningsfullt. Det måste vara äkta och ömsesidigt.
Det är lätt att ta någon för givet. Jag tänker på min fru, Gunilla. Det är så lätt att springa på, ha ambitioner och vilja framåt, vidare. Det finns perioder i vårt 30-åriga förhållande då vi inte tagit tillräckligt med tid åt varandra, lyssnat eller satt ord på känslor, tankar eller behov. Vi har talat förbi varandra och kanske rent av undvikit att prata om det som behövts pratas om, i rädsla för oönskade konsekvenser. Vi tog till slut hjälp av Eva, expert på parrelationer, som lärde oss att ’kommunicera i nära relationer’. Den kursen borde alla gå!
I våra samtal med Eva gick det upp för mig, att det vi tränade på som par, även gäller andra relationer. Gunilla och jag valde om varandra kan man säga. Jag är kärare än någonsin. Översatt innebär detta att vi borde välja om alla våra relationer med jämna mellanrum. Det handlar inte nödvändigtvis att välja bort, utan att identifiera varför relationen är viktig och hur den skall gödas. Relationer är verklig kärlek, de gör oss rika och ger oss sammanhang. Men det är ett ömsesidigt ansvar, där man måste ge för att få, i den ordningen.
