Var försiktig med att utse hjältar och syndabockar

Händelser under EM-fotbollen i veckan säger en del om oss som människor.

ANNONS
|

Under den gångna veckan inträffade ett par händelser med tre dagars mellanrum som säger en del om oss människor när det gäller vår strävan efter att utse hjältar och syndabockar. Den som är fotbollsintresserad och följt EM såg kanske de otäcka scenerna när den danske landslagsspelaren Christian Eriksen föll ihop under match på grund av hjärtstopp. Miljontals människor runt om världen satt i sofforna och följde hans kamp för sitt liv i direktsänd teve. Den kollektivistiska uppslutningen av hans lagkamrater och i synnerhet av lagkaptenen Simon Kjaer var gripande att se. Simon gav enligt uppgifter lagkamraten första hjälpen och tröstade sedan hans fru under de dramatiska minuterna. Flera ikoner inom fotbollsvärlden och folk på sociala medier utsåg genast Simon Kjaer till hjälte och årets ledare. Lugn, säger jag. Visst, hans agerande är värt beröm och applåder. Samtidigt är det ett självklart medmänskligt agerande som man kan förvänta sig av en lagkamrat i den situationen. Om han är hjälte för att han kontrollerade luftvägarna hos lagkamraten, vad ska vi då kalla alla människor inom sjukvården som har slitit dag och natt i över ett år under pandemin och räddat tusentals liv?

ANNONS

Vid den stunden blev fotbollsvärlden varse om att matchresultatet inte ens är värt luften i bollen man sparkar när människoliv står på spel. Dock varade denna kloka insikt inte mer än några dagar. När det svenska landslaget spelade sin match mot Spanien missade anfallaren Marcus Berg en fin målchans. Det dröjde inte länge förrän Marcus Bergs Instagramkonto översvämmades med hat och hot om hans liv. Besinna er, säger jag. Visst, han sumpade en solklar målchans, men är det verkligen så stort brott att ni ska hota honom till livet? Är ett människoliv inte mer värt än en boll i nätet?

Vår strävan efter hjältar och syndabockar är inget nytt fenomen. Berättelser om hjältar och syndabockar hittar vi i sagor, i religiösa skrifter och i mytologin hos de flesta kulturer och religioner så länge mänskligheten har funnits. Jag vill dock påstå att vi idag, i den turbulenta tillvaron vi lever, i större utsträckning törstar efter stabila ledare. Lika mycket som att vi i en alltmer polariserad värld tenderar att ha större benägenhet att peka fingret åt varandra och leta efter syndabockar.

Vi ska självklart berömma och uppmuntra medmänskligt agerande i vardagen så som Simon Kjaer visade. Lika självklart att vi inte ska beskylla och bestraffa folk som missar en målchans så som Marcus Berg gjorde. Vi ska vara försiktiga att lättvindigt utse hjältar eller syndabockar. I båda fallen blottar vi vår bräcklighet som människa.

ANNONS