Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Peter Engstrom
Bild: Peter Engstrom

Karin Henriksson: Sätt inte munkavle på anställda

För att pressfriheten ska fungera i praktiken, måste även meddelarfriheten fungera. Så sätt inte munkavle på anställda, och dra inte illojalitetskortet.
Detta är en krönika. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

I måndags, den 3 maj, uppmärksammade vi på KP Pressfrihetens dag med en kampanj i våra sociala medier. ”Pressfrihet gör skillnad. Vi gör skillnad”, var vårt budskap.

Världsdagen för pressfrihet utropades 1993 av FN:s generalförsamling och dagens syfte är att hedra de uppoffringar som gjorts runt om i världen för pressfrihet.

Det är lätt att tänka att en FN-deklaration enbart är stora ord. Att pressfriheten endast behöver försvaras i andra, ickedemokratiska samhällen och att det är en ickefråga här i Sverige.

I Sverige fängslas och mördas inte journalister. Men vi utsätts dagligen för påverkansförsök av olika slag. Det kan handla om indirekta och direkta hot om vad som ska hända om vi publicerar något obekvämt, men också om mer subtila signaler. Önskemål om att läsa artiklar i förväg och ”godkänna” texten, som ett villkor för att medverka, har till exempel blivit allt vanligare.

Men det som begränsar vårt arbete allra mest är nog den påverkan som utövas mot personer vi vill intervjua, och som får dem att inte vilja medverka med namn och bild. Vi kommer i kontakt med så många människor som är rädda. Det rör sig om föräldrar som inte vågar berätta om att deras barn inte får det stöd de har rätt till i skolan. Det rör sig om anhöriga som inte vågar vittna om att deras gamla föräldrar far illa inom äldreomsorgen. Det rör sig om anställda som inte vågar prata om oegentligheter eller arbetsmiljöproblem på jobbet.

Människor vi pratar med försäkrar sig om och om igen om att de ska få vara anonyma i de artiklar vi eventuellt ska skriva. Annars avstår de från att medverka, av rädsla för att deras vittnesmål ska få konsekvenser för dem själva eller människor i deras närhet. Det handlar om offentlig verksamhet, såväl som privat.

Vår utgångspunkt är alltid att vi vill att människor ska framträda med namn och bild i tidningen. Och jag önskar att jag kunde säga till alla som kontaktar oss att deras rädsla är ogrundad, men så är det ju inte. Den aktuella P1-dokumentären Det illojala vårdbiträdet avslöjar hur vårdbiträdet Stine Christophersen blev kallad illojal av sin arbetsgivare, vårdkoncernen Attendo, när hon slog larm om smittspridningen på äldreboendet där hon jobbade.

För att pressfriheten ska fungera i praktiken, måste även meddelarfriheten fungera, och arbetsgivare och makthavare måste ha kunskap om och en djupare förståelse för hur fundamentalt det här systemet är för vårt öppna samhälle. Utan det kommer oegentligheter inte fram i ljuset.

Så sätt inte munkavle på anställda, säg inte till dem att det bara är kommunikationsenheten som får prata med media, dra inte illojalitetskortet. Hylla pressfriheten.