I slutet av 50-talet fick ett gäng pojkar uppgiften att dra upp en eka på berget vid Tjuvkilshuvud. En av dem var Göran Phil, då fjorton år gammal. Jag och Göran har bestämt oss för att ta oss upp upp till berget och beskåda ekan som pojkarna drog upp för mer än 60 år sedan. Göran berättar på vägen.
– Det var en man som kom på idén och utmanade oss att dra upp den längst upp på berget. Vi var tio, tolv pojkar som gjorde det. Han mutade oss väl med glass eller något sånt, säger Göran Phil, idag 77 år.
Än idag ligger alltså samma eka kvar som ett landmärke på toppen av berget vid Tjuvkils huvud. Eller nästan i alla fall. En likadan, rättare sagt, har bytt ut originalet.
– Jag tror det är den sjätte eller sjunde ekan som ligger där uppe nu, säger Göran Phil.
Efter att pojkarna lyckades med sin bedrift har det varit Tjuvkils kappseglingsklubbs ansvar att bevara traditionen. När ekan blev söndersliten ersattes den av en ny och på den vägen har det fortsatt.
Det är inte en lång väg man behöver gå för att ta sig upp till toppen men terrängen är tuff - brant, stenig och snårig - och vi blir snabbt andfådda. Men för belöningen är det mödan värt. Väl uppe på berget får man en makalös utsikt över kusten.
– Härifrån ser man det mesta. Där borta har du Åstol. Där har du Brattön. Och där har du Dyrön. Och så Marstrand såklart, säger Göran och pekar med hela armen.
Väl framme vid slutdestination ser ekan hel och fin ut. Förutom flaggan som vinden pinat hårt. Det finns knappt någon flagga kvar.
– Vi får ringa och be Martin Hermansson, han är medlem i styrelsen för seglingsklubben, att se till att en ny flagga hissas på plats, säger Göran.
Tyvärr är flaggansvarige ute med sin båt men så fort han är i hamn lovar han att hissa upp en ny.
– Jag har med mig en i båten, säger Martin Hermansson på telefon.
