Dag Gustafsson och Görel Bini, föräldrar till Ola Bini.
Dag Gustafsson och Görel Bini, föräldrar till Ola Bini. Bild: Moa Haltorp

Ola Binis föräldrar om mardrömmen som bara fortsätter

I över två år har Ola Bini från Kode hållits kvar i Ecuador anklagad för brott. För Olas föräldrar Görel Bini och Dag Gustafsson har det varit en svår tid. Nu berättar de sin historia – trots att de inte sett slutet på den ännu.
– Man kände en sådan ovisshet kring om han skulle överleva, säger Görel Bini.

ANNONS
|

Sedan den 11 april 2019 har 39-årige Ola Bini från Kode suttit anklagad för brott i Ecuador. Brottsrubriceringen har ändrats över tid, men någon typ av dataintrång har alltid varit en central del i rubriceringen. Under hela tiden Ola haft sina föräldrar, Görel Bini och Dag Gustafsson, vid sin sida - trots att han är kvar i Ecuador.

Hos Dag och Görel i Kode finns en stor veranda med utsikt över skog och sjö. Gården kan beskrivas som avskild och fri, just de sakerna är Görel orolig över att hennes son inte får uppleva igen.

– Det är så fruktansvärt att veta att han sitter fast i Ecuador och inte kan åka dit han vill. Vi vet inte vad som ska hända med honom, säger Görel Bini när vi träffas på deras gård i Torp.

ANNONS

Rättsprocessen mot Ola Bini har pågått i över två år utan att någon rättegång hållits. Den utdragna perioden av framskjutna förhandlingar och de förberedande rättegångarna, så kallade pre-trial, har varit, och är fortfarande, en väldigt tuff tid för Olas föräldrar. Under det första året reste Görel och Dag till Ecuador fyra gånger för att hälsa på Ola.

Fängelsetiden

De första 70 dagarna efter gripandet i april 2019 satt Ola häktad på ett fängelse i Ecuador. Görel Bini berättar om fruktansvärda förhållanden för dem som sitter fängslade.

– Det är fruktansvärt nedvärderande för dem som sitter där, säger Görel.

På bilden som Görel Bini visar kan vi se hur kön till besöksdagen på fängelset såg ut.
På bilden som Görel Bini visar kan vi se hur kön till besöksdagen på fängelset såg ut. Bild: Moa Haltorp

Hon berättar om den krångliga proceduren när de skulle hälsa på sin son i fängelset, att de fick börja köa klockan fyra på morgonen för att hämta en nummerlapp. Nummerlappen krävdes sedan för att stå i nästa kö in till besöksområdet. Väl där sökte polishundar igenom besökarna, de var tvungna att visa ID samt klä av sig nakna för att bli visiterade.

Inne i Olas avdelning i fängelset sov de flesta på kartonger, berättar Dag. Det fanns britsar för cirka 18-19 personer, men det var 90 personer som delade på utrymmet. Ola hade svårt att få tag i mat och vattnet var odrickbart.

– Man kände en sådan ovisshet om han skulle överleva, det är många som dör i fängelser i Ecuador, berättar Görel Bini om Olas första fängelsetid.

Läget förbättrades något när Olas advokat kunde ingripa och ge honom mat och vatten. Idag sitter Ola inte längre fängslad utan kan leva ett relativt normalt liv i väntan på rättegång.

Men föräldrarna berättar att Ola upplever förföljelse av polis eller säkerhetstjänst varje gång han kliver utanför dörren.

Den utdragna rättsprocessen

Varken Dag eller Görel kunde någonsin föreställa sig vilken utdragen rättsprocess det skulle bli. Målet har fördröjts i omgångar och läget är fortfarande osäkert. I förra veckan kunde pre-trial omgångarna avslutas. Då hade Ola och hans advokat redan gjort en ansökan om att avsätta domaren i målet, men ändå fortsatte den sista förberedande rättegången, vilket föräldrarna är kritiska till.

– Det känns som det är en del korruption som ligger bakom i kulisserna, menar Dag Gustafsson.

Föräldrarna refererar också till de internationella påtryckningar som skett, via till exempel FN och Amnesty International.

– Frågan är hur mycket påtryckningar det krävs för att de ska sansa sig och känna att nu får vi nog sköta det här ordentligt. För ingenting har ju hjälpt än, säger Dag och syftar på den rättsliga processen mot Ola.

Det enda Dag och Görel nu hoppas är att Ola ska få en rättvis rättegång.

– Kan de i alla fall låta det gå vidare så han får en rättvis rättegång, så det får bli avklarat någon gång. Vi är övertygade om att han inte gjort detta, så vi hoppas på en rättegång där de lyssnar på vad han säger. Men man kommer inte dit.

Görel Bini och Dag Gustafsson berättar om allting som Ola går miste om när han inte kan resa till Sverige, till exempel hans två brorsbarns uppväxt.
Görel Bini och Dag Gustafsson berättar om allting som Ola går miste om när han inte kan resa till Sverige, till exempel hans två brorsbarns uppväxt. Bild: Moa Haltorp

Föräldrarna framför också kritik mot Sveriges agerande i frågan. Dag förklarar att de egentligen inte har en aning om något görs för att förbättra Olas situation. Ambassaden har suttit med vid förhandlingarna, men i övrigt är det tyst, menar Dag Gustafsson.

– Det känns som om att man står och stångar huvudet mot väggen när vi skriver gång efter annan och påtalar alla tokigheter som vi ser, och som vi vet händer. Det borde de från ambassaden också ha snappat upp, säger Dag och fortsätter;

– Det är möjligt att innanför deras väggar är det ganska högt tonläge och att de är lika upprörda som vi över vad som pågår. Men kanske måste diplomatins kvarnar mala på det sätt som de alltid gör.

Ryggsäcken som inte går att bli av med

Det har varit olika perioder då det ibland varit 13 dagar mellan förhandlingarna, och ibland över ett halvår. Detta har satt sina spår hos Dag och Görel. De berättar att varje gång det närmar sig en förhandling blir de lika ängsliga igen.

– Det ligger som en extra tyngd på en men som klingar av under långa lugna perioder och sedan blossar det upp, säger Dag.

– I början var det så omvälvande och total kaos och chock, men nu är det vår nya vardag, berättar Görel.

Senast Görel och Dag såg sin son var den 16 mars 2020. På grund av pandemin har de inte kunnat resa dit. Nu är de båda vaccinerade och reser till Ecuador om två veckor.

Efter att ha levt med detta en längre period berättar de att man lär sig att man klarar mer än vad man tror. Dock är alla dagar inte lika lätta att ta sig igenom.

– Jag tänker på det ibland när jag promenerar utanför jobbet i Göteborg. Jag tittar på andra människor och tänker, gud vad skönt de verkar ha det. Jag har det också ganska bra, men den här ryggsäcken bär jag med mig hela tiden. Jag kan inte riktigt slappna av eller vara hundra procent glad som jag vill vara, berättar Dag Gustafsson.

Görel Bini visar en video efter den första förhandlingen där Ola hade mycket hopp om att bli frisläppt.<em id="emphasis-1133021d20ddeff38995d260a8701af2"> ”Jag saknar er alla jättemycket och jag sänder massor utav kärlek och förhoppningsvis kan jag prata med er alla imorgon via videosamtal om allting går rätt. Tack och hej”, </em> säger Ola i videon. Tyvärr beslutades det om fortsatt häktning i denna förhandling.
Görel Bini visar en video efter den första förhandlingen där Ola hade mycket hopp om att bli frisläppt. ”Jag saknar er alla jättemycket och jag sänder massor utav kärlek och förhoppningsvis kan jag prata med er alla imorgon via videosamtal om allting går rätt. Tack och hej”, säger Ola i videon. Tyvärr beslutades det om fortsatt häktning i denna förhandling.

ANNONS