– Jag började måla av en slump. Jag var övertygad om att måla, det kan jag inte. Men vi hade en artist in residence på jobbet som fick mig att prova. Jag tyckte att det var roligt och inte omöjligt, så jag provade olika projekt, och så tokigt blev det inte heller. Jag målar akryl, mycket landskap med inspiration av Glöskär där jag bor.
Måleriet är dock inte en huvudsysselsättning. Marianne Törner är annars forskare på på Göteborgs Universitet där hon forskar om säkerhet, organisation och ledarskap.
– Det handlar om gruppsykologi, organisationspsykologi och ledarskap och dess betydelse för säkerhet. Det finns drivkrafter i sociala normer och kultur och klimat på arbetsplatsen. Man måste förstå spelplanen innan man kan ändra på spelarnas beteende. Vill man åstadkomma förändring och förbättring måste man förstå människors drivkrafter. Det är det det handlar om.
Hur kom du in på det?
– Jag började med belastningsergonomi men spårade in på det här.
Marianne Törner gillar inte bara måleri och säkerhet utan också friluftsliv.
– Jag tycker om att gå, cykla och åka skridskor. Jag använder mig av naturen såväl vinter som sommar.
Är du från Kungälv från början?
– Jag kommer från Norrköping från början, men jag har bott i Kungälv med omnejd sedan 1974, och har jobbat i Göteborg hela tiden.
Man kan märka lite av Norrköpingsdialekten om man vet om det...
– Ja det finns fortfarande spår av den. Andra östgötar brukar kunna känna igen den. Jag har inte försökt träna bort det eller så. Man pratar som man gjorde på platsen där man lärde sig att prata. Det sitter i.
