Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Barbro Holm fyllde hundra år 17 juni. Hon lever ett aktivt liv med bad och promenader. Här kopplar hon av hemma på Hedvigsholmen med ett korsord.  Bild: Kristian Johansson
Barbro Holm fyllde hundra år 17 juni. Hon lever ett aktivt liv med bad och promenader. Här kopplar hon av hemma på Hedvigsholmen med ett korsord. Bild: Kristian Johansson

Lugnt firande på 100-årsdagen för Barbro

Torsdagen den 17 juni fyllde Barbro Holm på Marstrand 100 år. Själv tog hon den stora dagen med ro.
– Jag tänker inte så mycket på det, det är som en vanlig dag, säger hon.

Barbro Holm lever ett aktivt liv och badar i havet i stort sett varje dag året runt. Hon bor nära badplatsen på Hedvigsholmen och går direkt från sängen upp och byter om till baddräkt för att sedan gå ner till badplatsen.

– Jag badar varje dag om det inte regnar, och inte om det är is på vattnet. Det har blivit en vana. Man börjar med det och så fortsätter man, säger hon.

Kanske är det dagliga badet en av hemligheterna bakom att hon är så pigg för sin ålder, men Barbro tror mer på en annan omständighet.

– En sak som jag är absolut säker på är att det beror på att jag aldrig har rökt. Sedan har jag idrottat mycket och varit ute och rört mig mycket. Jag har ett behov att göra det.

Barbro har därtill uppenbarligen bra gener, andra i hennes familj har också blivit närmare hundra år.

– Min mamma hade ett halvår kvar till hundra, och min storebror blev också 99 år. Min lillebror är 94 år, säger hon.

Barbro föddes i Göteborg 1921, men flyttade runt mycket i landet i sin ungdom. Familjen bodde bland annat i Lerum, Dalarna och Klippan i Skåne. När Barbro började skolan bodde familjen i Malmö.

– Det var jobbigt. Vi hade varit i Dalarna innan och när jag kom till skolan i Malmö förstod jag inte språket, säger hon.

Barbro Holm som tioåring 1931, tillsammans med sin lillebror och storebror. Bilden togs som en present till pappan på 40-årsdagen.
Barbro Holm som tioåring 1931, tillsammans med sin lillebror och storebror. Bilden togs som en present till pappan på 40-årsdagen.

Barbro lärde sig så småningom förstå skånska, men lade sig inte själv till med dialekten.

– Pappa lät inte sina egna barn prata skånska, säger hon.

Barbro tog så småningom studentexamen i Göteborg år 1940, när andra världskriget hade börjat. Under kriget var hon placerad på Östkusten och höll på med flygspaning.

– Vi skulle rapportera om vi hörde något. Det pågick dygnet runt, och det var ju spännande.

Vad märkte du annars av kriget?

– Man kände ju av att Norge och Danmark var invaderade, det var många som flydde därifrån. Man fick ha kuponger till allt mellan himmel och jord, som man skulle handla. Men annars märkte man inte av det så jättemycket, utan man levde sitt eget liv.

Barbro tog en teknisk ingenjörsexamen, vilket var ovanligt för flickor på den tiden. Hon prövade olika yrken men sökte så småningom en tjänst som lärarvikarie, och blev kvar i det yrket.

– Jag har undervisat i matematik, fysik, kemi och teknisk orientering. Jag har nog alltid velat bli lärare. Det är enormt roligt att undervisa och att plötsligt se det där ”Aha, nu förstår jag!” hos eleverna.

På Marstrand har Barbro bott till och från ända sedan 1950-talet. Först i sommarstuga på lov och helger, sedan så småningom permanent.

Ett minne från det gamla Marstrand som Barbro har är bilköerna på helgerna innan Instöbron fanns.

– Det kunde vara kilometerlånga köer på helgerna. Det var ett elände ibland.

Sedan 2002 har Barbro bott i sin lägenhet på Hedvigsholmen. Det var också där intill själva hundraårsfirandet hölls, i ett tält

Barbro och hennes man fick tre barn tillsammans. Sedan dess har barnbarn och barnbarns barn tillkommit.

– Nu har jag till och med tre barnbarns barnbarn, säger Barbro.

Har du haft ett bra liv såhär långt?

– Ja det tycker jag väl. Jag har haft ett bra liv.