I den kvava repetitionslokalen hörs en fiol från hörnet av rummet. I nästa ögonblick sprakar högtalarna till. Två av tjejerna dansar fram mot den delvis täckta spegelväggen. De rör sig i takt och musiken kan liknas vid känslan av att sitta vid ett kafébord i Paris när man hör de lätta tonerna som fyller rummet.
Rensa rabatter kanske är det som vanligtvis kopplas till vad feriearbetande ungdomar gör. Detta är något helt annat.
– Vi visste att vi skulle använda våra kompetenser inom kulturrelaterade områden till att göra en föreställning som inriktade sig till barn. Men det var egentligen allt vi visste, berättar feriearbetande Ellinor Drejenstam.
Sex unga tjejer i gymnasieålder har fått i uppdrag att skapa en föreställning för barn mellan tre till nio år. Inget färdigt manus fanns, inga givna spelställen och inga egentliga ramar.
Alexandra Reuter är teaterpedagog på kulturskolan i Kungälv och har länge velat arbetsleda en grupp feriearbetare. Efter påtryckningar på kommunen fick kulturskolan i år chansen.
– Vi gör detta mer för att Kungälv ska kunna leva, kulturmässigt, säger Alexandra Reuter.
I repetitionslokalen hittar vi ungdomarna med utklädnader passande deras karaktärer. De menar också att kulturen är viktigare än någonsin.
– Jag tror att det framförallt är viktigt för barn, att de får något avbrott i det osäkra läget, berättar Emilia Sergi.
– Att de får leka, att de får vara barn, tillägger hennes kollega Cassandra Thorsson.
Emilia är dansare i grunden. Hon har dansat i alla år hon kan minnas. Skådespeleriet är dock något nytt.
– Jag har tyckt det varit svårt att våga. Att kunna släppa Emilia och gå in i min ballerinakaraktär. Man måste våga utmana sig själv.
De har alla olika bakgrunder och kompetenser. Vissa går musikinriktadeprogram på gymnasiet, andra går musikalgymnasium och för andra är det en fritidssyssla. Tillsammans får de nu utveckla sina individuella förmågor, samt ta lärdom av att lyssna och lära av varandra.
Utmaningarna ligger i att skapa något från grunden. Alexandra Reuter beskriver hur hon är som en fluga på väggen och tänker inte lägga sig i arbetsprocessen för mycket. Ungdomarna själva ska få finna ut var de ska uppträda, när de ska göra det och hur det ska gå till. Ringa samtal till förskolor och föreningar. Välja ut musik och skriva manus. En viktig lärdom inför framtida jobb.
– Det finns en bild av att denna typen av jobb leks bort hela dagarna. Nej. Det är hårt jobb. De har ett mål i sikte och barnens bästa i sin syn, säger Alexandra.
Tillsammans får tjejerna projektleda och leva ut sin kreativitet.
– Vi är en ensemble. Vi är inte individuella arbetare på samma sätt som om man jobbar i någon kassa. Så det krävs att lyssna in varandra och att man känner av stämningen, lyssnar och är ett team, säger Ellinor Drejenstam.
Med fnissande ton förs det samtal på flera håll och böljande kjolar svängs i den täta luften. När den första prototypen av föreställningen körts igenom samlas tjejerna i hörnet av lokalen. Det börjar plockas i gitarrer och diskussioner förs om barréackord och storlek på gitarrhalsar.
– Jag älskar att ha ett jobb där man inte vet vad som händer nästa dag, så skulle jag vilja jobba i framtiden också, berättar Emilia Sergi.
De beskriver hur processen aldrig tar slut. Hemma vid köksbordet, vid spisen eller i sängen får de nya idéer att ta med sig till nästa dags repetitioner. Men en frågeställning har varit tydlig från början, hur gör vi detta bäst för barnen?
Alla går de på gymnasiet. Men saker är annorlunda från när de växte upp, vilka program går det på TV? Vilka låtar ska de välja? Cassandra sitter på golvet i mitten av ringen som de samlats i. Hon fnissar och berättar att hon känner sig gammal.
Sommaren kan vara en utmanande period för många barn. Under sommaren 2020 hade Bris uppemot 40 procent fler samtal med barn jämfört med övriga perioder det året.
Alexandra Reuter och feriearbetarna har ambitioner att skapa ett minne för barnen. Alla har inte möjligheten att resa, åka ut till landet eller ta del av kultur. Speciellt i pandemitider när det varit extra svårt att ta sig utanför hemmets fyra väggar.
– Det går att resa i teater, om man inte kan göra det fysiskt. Särskilt i år då när det är pandemi, säger Alexandra Reuter.
Under nästkommande vecka kan man se deras föreställning lite varstans. Håll utkik i parker, eller på kulturskolans Instagram. Vem vet, kanske du stöter på den resande teaterföreställningen.
