Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kajsa Asp Jonson, krönikör Kungälvs-Posten Bild: Peter Engström
Kajsa Asp Jonson, krönikör Kungälvs-Posten Bild: Peter Engström

Kajsa Asp Jonson: Ett annorlunda och fantastiskt år!

Har du också en känsla av att tiden går allt fortare? Jag hörde en gång en förklaring till varför många känner så.
Detta är en krönika. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Teorin var att ju längre man har levt desto mindre andel utgör varje dag av ens totala livslängd. De flesta femåringar upplever till exempel en dag eller en vecka som en väldigt lång tid, medan samma tidsperiod känns ganska kort hos en person som är äldre och har ett betydligt längre liv bakom sig. Kanske är det så att varje gång du är med om något utgör just den upplevelsen en mindre andel av dina minnen och erfarenheter eftersom din minnesbank hela tiden växer. Det vore synd att säga att intrycken ”försvinner i mängden”, men lite åt det hållet – de blir mindre i proportion till helheten. Kanske är det därför jag har en känsla av att det här året, och inte minst hösten, har gått väldigt fort – samtidigt som det har hänt otroligt mycket.

Jag har firat födelsedag, träffat vänner, njutit av naturen och en massa god mat. Varit frustrerad över sönernas distansundervisning och inställda idrottsverksamhet, försökt vara en lagom engagerad förälder, kämpat med att få ordning på hunden. Har börjat handla närproducerat via Reko-ringen, på parkeringen mittemot ”Kexen”. Jag har lärt mig ny teknik för att anpassa och digitalisera min verksamhet, hållit föreläsningar och varit moderator med en betydligt större spridning och tillgänglighet än vad som tidigare varit möjligt, jag skrivit artiklar för en större publik, blivit programledare för en ny podd, startat upp nya samarbeten, träffat massor av intressanta människor, skaffat mig nya erfarenheter inom och utanför min kärnverksamhet och bekvämlighetszon, och kommit till nya insikter.

Mycket har ändrats och nya beteenden sitter redan i ryggmärgen. Att hålla avstånd, tvätta händerna och använda handsprit har blivit en vana. Att låta bli att ta i hand är inget konstigt längre. I söndags fick jag visa Covid-pass för att få se min son spela handbollsmatch. Tidigare i veckan registrerade jag det på Friskis, för att underlätta om det skulle komma att bli obligatoriskt. Att torka maskinerna på gymmet med en särskild trasa innan och efter jag använder dem känns självklart.

Det är bra att vi inom rimliga ramar gör vad vi kan för att minska och bromsa pandemin, och jag hoppas innerligt att vi gör rätt saker. Om det blir ännu en jul då vi inte kan fira med nära och kära i samma rum får det duga med de nya formerna som vi så smått lärt oss leva med. Videomöten och julfika utomhus är ändå rätt okej som nödlösningar.