Adel Fadil föddes i Irak 1990, samma år som landets dåvarande ledare Saddam Hussein invaderade Kuwait, vilket ledde till det stora Kuwaitkriget.
– Min pappa var emot Saddams regim och höll sig gömd för att inte behöva gå ut i kriget. Vi hade ofta militären hemma hos oss som letade efter honom. Vi blev hotade, och jag har haft pistol mot tinningen redan som treåring, säger Adel Fadil.
Familjen lyckades fly till grannlandet Iran när Adel var sex år. Den långsiktiga planen var dock att ta sig till Europa på sikt.
– Alla syskonen jobbade för att samla ihop pengar för att ta oss till Europa och få ett bättre liv.
Själv började Adel vid sex års ålder att arbeta med att väga förbipasserande på gatan. Ett tufft jobb i den starka hettan på gatan från morgon till kväll.
– Det kan låta konstigt, men i Iran är det en grej att folk väger sig ute. Alla betalade med mynt, så varje kväll sprang jag hem med en påse mynt och ropade ”Mamma, mamma vi ska till Europa!”
Efter många strapatser kom familjen till Sverige när Adel var tolv år gammal.
– Vi bodde hemma hos min moster i Hammarkullen. Jag, min mamma och min syster bodde ihop i ett litet rum. Jag började skolan i förberedelseklass, och det var rena drömmen. Bara att få sitta framför en dator var stort för mig. När jag hade ätit i skolan gick jag och letade efter kassörskan. Jag kunde inte förstå att man fick maten gratis.
Ett av Adels stora nöjen som barn var att spela fotboll, men han var samtidigt noga med skolarbetet.
– Alla hade drömmen om att bli fotbollsspelare, men redan då insåg jag att det inte är ett säkert kort. Jag visste att jag behövde fortsätta sköta mina studier.
Många av hans skolkamrater tog den enkla vägen ut under ungdomsåren och började med kriminella verksamheter.
– Det var katastrof för många. Det var lätt att bli kriminell för den som ville. Men jag kom från fattigdom. Jag ville inte tillbaka till den världen.
Adel kämpade på i skolan och gick naturvetenskapligt program på gymnasiet.
– För mig var det stort bara att klara gymnasiet, det har inte mina syskon gjort. Mina föräldrar har ingen utbildning.
Efter gymnasiet följde läkarutbildning utomlands. Sedan dess har Adel Fadil bland annat jobbat på akuten på Sahlgrenska, vårdcentralen Kusten i Ytterby och nu sedan ett år Kongahälla vårdcentral. Med sin historia om hur han trots en svår barndom har lyckats utbilda sig till läkare vill han inspirera andra.
– Jag blir lite ledsen när jag ser barndomskompisar som håller på som de gör, och man ser många ungdomar som håller på med droger och annat som inte är lämpligt. Om jag kunde klara det här, med mina förutsättningar, då finns det inga ursäkter att inte göra något bra med sitt liv.
Vad var det som gjorde att inte du tog den enkla vägen ut?
– Min vilja var mycket starkare än att jag skulle förstöra mitt liv. Jag har också behållit mina principer med religionen. Att jag är troende muslim har också hjälpt mig.
Adel Fadil har ofta blivit uppmuntrad att skriva ner hela sin berättelse.
– När jag har berättat om detta för kollegor säger de att jag ska skriva en bok. Och jag funderar på det. Jag har börjat skriva några sidor.
En annan tanke Adel har är att nå ut på sociala medier.
– Jag vill motivera ungdomar, och det är sällan du ser någon på sociala medier som är där för att motivera, men det vill jag göra i framtiden.
Adel Fadil
Ålder: 30 år
Bor: Angered
Yrke: ST-läkare på Kongahälla vårdcentral
Familj: Mamma, pappa, tre bröder och en syster
Dold talang: Bra på fotboll och på att citera Koranen