Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Peter Engstrom
Bild: Peter Engstrom

Det kommer alltid en ny match i morgon

Min pappas match är färdigspelad. Det känns lite orättvist, men jag vet att han inte hade gillat om vi klagade på domslutet

Slutsignalen ljuder och matchen är färdigspelad. Sverige har vunnit med 3-2, står som segrare i gruppen och är klara för åttondelsfinal med bästa tänkbara förutsättningar. Jag vill ringa pappa och höra vad han tycker om spelet. Men det går inte. För hans match är också färdigspelad. Han fick ingen övertid. Hans slutsignal ljöd högst oväntat, alldeles för tidigt för några veckor sedan. Det känns lite orättvist, men jag vet att han inte hade gillat om vi klagade på domslutet. Han hade velat att vi höll bollen i rullning och körde vidare.

Min pappa satt sällan still. Det skulle helst hända grejer precis hela tiden, gärna många saker samtidigt, och han var inte mycket för att be om hjälp. Han var exceptionellt snabb med att gå från idé till beslut, och vägen från tanke till handling var ofta så kort att själva resan till målet fick sig en jäkla omväg. Men det gjorde inte så mycket. För min pappa var inte mycket för att gräma sig över sådant som gått snett. Det kommer alltid en ny match imorgon var hans filosofi.

Min pappa hade noll behov av att stå i centrum men hamnade ändå ofta i strålkastarljuset. Han ville absolut inte ta fokus från andra, men var samtidigt alltid den som höll tal och som drev laget framåt. Han fokuserade alltid på andras välbefinnande, och höll oss i familjen allra närmast. Alltid. Och i hans närhet fanns bara möjligheter. Hela hans person byggde på tanken att inget är omöjligt. Eventuella motgångar sågs som nya utmaningar att övervinna.

Oavsett om han drev företag, arrangerade fest, tränade ett bandylag eller samlade familjen runt sig så gick det fort, alla skulle med och det som gjordes, det gjordes med passion och satte avtryck. Varje delseger skulle förvisso firas, men fokus var tämligen omgående satt på nästa mål. Nästa match.

Jag och min syster har ärvt mycket av vår pappa. Hon är i det närmaste en kopia av det drivna, framåtsträvande och företagsamma. Jag hittar flest likheter i mig själv i hans tempo och sinnesstämning, i den obotliga optimismen och i förmågan att ständigt tänka nytt.

När min syster och min mamma och jag nu skall fortsätta genom livet med en vardag där pappa endast är närvarande i våra tankar, måste vi hitta ett nytt förhållningssätt. För vår match pågår ju fortfarande. Om än med en ny laguppsättning.

Och han hade onekligen gillat hur spännande den här matchen var ända in i slutet. För det var sån han var.

Jag älskar dig. Och saknar dig. Fast det vet jag att du vet.