Vuxenvärlden har under det senaste året har varit fullt upptagna med att hindra ungdomar från att idrotta. All inomhusidrott och de flesta lagsporter har pausats, och samtidigt är nog skolidrott ett av de svåraste ämnena att sköta på distans. Idrottshallar har hållits stängda, cuper och matcher har ställts in. Många gånger har beslut och direktiv känts godtyckliga och inkonsekventa.
Den 1 mars skrev Jonas Gardell en debattartikel i Expressen. Den handlar om hur skevt det är att så otroligt mycket resurser har lagts på att bromsa Corona och Covid-19 medan det finns många andra sjukdomar som är betydligt mer allvarliga och som skördar fler liv varje år. Men framför allt lyfter han fram hur man i strävan att minska smittspridningen hos äldre helt har blundat för den yngre generationens behov. Även om barn och unga varken blir speciellt sjuka eller är mer benägna att föra smittan vidare än äldre personer, så är det tonåringarna som har drabbats hårdast av restriktionerna.
Jag tror inte att vi direkt kan säga att stängda högstadier och gymnasier har gett effekt smittspridningen – men vi vet att det har fått effekter på väldigt många andra plan. Långtidseffekterna av distansundervisning och nedstängda fritids- och idrottsaktiviteter kommer vi att få leva länge med. Hur kompenserar vi för social isolering, sämre undervisning och mer ojämlika förutsättningar att ta del av skolan och faktiskt lära sig något, sämre utbildning och lägre kunskapsnivå, mer stillasittande och mer ohälsosamma matvanor, försämrad fysisk och psykisk hälsa? I alla tider har människan varit beredd att offra sig själv för att barnen ska få det lite bättre. Nu har vi gjort tvärt om.
Men, nu till de glada nyheterna: Nu verkar det som att ungdomarna tröttnat på att inte få röra på sig. På flera håll har kompisgäng bildat fotbollslag och sköter träning och matcher helt själva. Via sociala media bestämmer man tid och plats och möter andra lag.
Det är fint att se att tonåringarna hittar roliga sätt att röra på sig, helt utan inblandning av oss gamlingar. Så skönt att vi hade fel när vi trodde att de hellre stannar inne framför en skärm. Kanske blir det allra bäst om vi låter dem sköta sig själva och göra det på sitt eget sätt.
I fredags hamnade jag bakom en öppen bil med ballonger, flaggor och fyra studenter. Jag fick en tår i ögat. Så härligt att de äntligen fick träffas och att de fick fira sin examen tillsammans, och så underbart att solen och värmen kom till slut.
