Regeringen meddelade nyligen att informationsplikten för personer med hiv ska utredas, men förslaget innebär att plikten endast ska tas bort för de med välbehandlad hiv. Möjligheten att få informationsplikten hävd av sin behandlande läkare finns redan i dag, vid en välinställd behandling som innebär omätbara virusnivåer, vilket gör det omöjligt att överföra viruset till någon annan. Detta gör regeringens förslag otillräckligt. Informationsplikten, som innebär att man är skyldig att informera sina sexualpartners innan samlag, bör avskaffas för alla som lever med hiv, oavsett behandlingsstatus.
När jag fick min hiv-diagnos var det som gjorde mig allra mest ledsen tanken på att få ännu ett lager av fördomar och stigma, utöver det jag redan upplevt som homosexuell. Informationsplikten har förstärkt denna känsla. Den har gett mig intrycket av att jag inte ses som kapabel att själv ta ansvar för min egen och andras hälsa, bara för att jag lever med hiv. Oavsett behandlingsstatus verkar informationsplikten stigmatiserande och särbehandlande genom att pålägga en juridisk börda på en patientgrupp som inte läggs på andra kroniskt sjuka.
Tvärtom bidrar den till stigma och kan avskräcka människor från att testa sig eller söka behandling, vilket kan leda till försenade diagnoser och ökad smittspridning
Internationella organisationer som UNAIDS och WHO har dessutom fastställt att informationsplikt inte är en effektiv preventiv åtgärd. Tvärtom bidrar den till stigma och kan avskräcka människor från att testa sig eller söka behandling, vilket kan leda till försenade diagnoser och ökad smittspridning. Att avskaffa informationsplikten för alla skulle vara i linje med modern vetenskap och en medicinskt baserad politik.
De framsteg som gjorts inom hiv-behandling innebär att personer med omätbara virusnivåer inte kan överföra viruset. Även de som ännu inte är välbehandlade bör dock inte bära en juridisk börda som ytterligare stigmatiserar deras liv. Att bibehålla plikten för vissa befäster en uppdelning baserad på rädsla och okunskap snarare än evidens.
Utredningen måste ha ett brett mandat att se över hela frågan om informationsplikten. Att fokusera enbart på de med välinställd behandling är inte tillräckligt – alla som lever med hiv förtjänar att slippa denna omoderna och stigmatiserande lag. Regeringen måste våga fatta det rätta beslutet: att helt avskaffa informationsplikten för alla med hiv. Detta skulle erkänna de medicinska framstegen och minska stigmat kring hiv, samtidigt som det förbättrar hiv-preventionen.
Axel Lilja