Kanske är det redan försent att hitta den? För bara några år sedan uttryckte ett av kommunalråden i K-P, att vi inte skulle ägna oss åt nostalgi. Vad menade han? Skulle vi glömma vår stads karaktär och bara ägna oss åt shopping i det nya köpcentret? V-a gatan började då tömmas på de genuina, välbesökta butikerna och snart låg den vackra kullerstensgatan tyst och livlös. Ingen av de ledande i kommunen tycktes lyfta ett finger åt förödelsen. Flera insändare skrevs, men inga svar fanns att läsa från ansvarigt håll. Bara ett fåtal butiksägare har hållit ut och väntat på att snart, mycket snart få chans att se den historiska gatan fyllas av rörelse igen. Men i K-P den 30 december kunde vi läsa att fastighetsbolaget Sigillets kvarter på Västra gatan ska byggas om. Det blir ungefär hundra bostäder. Vad kommer nu att hända med den delen, som bär på så mycket historia? Vem vågar satsa på att starta liv och dynamik där?
Vad ska vi ha vår stad till? Det är den stora frågan. Det räcker ju inte med att bara bo? Här behövs kultur, vackra, historiska platser att flanera i, parker och olika möjligheter att skapa gemenskap. En stad ska vara full av liv och en plats att vara stolt över. Vid anblicken av den nybyggda delen om man kommer norrifrån och har sjukhuset på höger sida och folkparken till vänster, förflyttas tankarna direkt till andra delar av Europa efter andra världskriget. Sönderbombade städer byggdes upp med resultat i form av tunga, grå betonghus. Allt skulle gå fort. Det var nödvändigt då. Men hur kunde detta gytter av liknande hus byggas här i Kungälv i nutid, utan någon tanke på att det skulle vara vackert och tilltalande. Där finns inte heller träd eller större buskar som lugnar ner den ofta starka vinden. Att vandra från t ex Maxi till köpcentret blir en ren transportsträcka.
Bohus fästning bär på mycket historia och den har nu fått ett lyft med olika evenemang året om. Men hur tar vi emot turisterna som kommer söderifrån? Självklart ska det finnas turistinformation på plats vid fästningen, t ex i huset som tidigare var museum. Turister måste känna att Kungälv välkomnar dem. Det vackra vandrarhemmet har omtalats under flera år, men mantrat har ständigt upprepats: Hyran är för hög. Utan hjälp från kommunen gick det till slut inte att driva verksamheten längre. Nu finns ukrainare i det speciella huset och det är behjärtansvärt, men byggnaden måste tas om hand med stor varsamhet, både nu och senare.
Nästan varje vecka kan vi i lokalposten läsa om alla bostäder som ska byggas i Kungälvs kommun och vilka företag som ska göra det. Allt värderas i ekonomi naturligtvis, men inte ett ord om hur staden formas och hur helheten kommer att bli. Är det företagen som ska skapa staden? Varför nämns aldrig arkitektur i detta sammanhang? Så här kan det inte fortsätta.
A-M G
LÄS MER:Är de inte rädda om sina barn?
LÄS MER:Thomas Alpner minskade sin elförbrukning med över 50 procent