Jag uppmanar KP att via en artikelserie låta kommunpolitikerna ge sin syn på kultursatsningar inom kommunen och då främst bibliotekens verksamheter, liknande den intervjuserie som gjordes innan valet. Hur prioriterar partierna kulturområdet, vad är viktigt; ska man ha synpunkter på vad biblioteken erbjuder och deras öppettider, är skolbibliotek viktiga, vilken roll ska kulturskolan ges?
Fackförbundet för kultur, kommunikation och kreativ sektor (DIK) kom nyligen med en rapport som redovisar en enkätundersökning bland medlemmarna i hela landet. En stor andel uttrycker en stor oro för att principen om armlängds avstånd från politiskt håll är hotad. Många uppger dessutom att de redan blivit uppvaktade av politiker eller högre tjänstemän med krav eller önskemål om förändringar i verksamheten. Detta går på tvärs mot vad som anges i Tidöavtalet. Där står att ”kulturpolitiken ska värna kulturlivets oberoende och egenvärde gentemot nyttoändamål. Principen om armlängds avstånd ska upprätthållas.”
I början av november kunde vi läsa om Kalmarpolitikern Jonathan Sager (SD), som försökte stoppa en sagostund på stadens bibliotek, ”Drag story hour”, då det enligt hans och SD´s åsikter inte var lämpliga böcker som lästes. Det var hans moraliska skyldighet att gå emot sådana sagostunder, uttryckte han det. Han har också i radio sagt att han ska gå igenom bibliotekens och förskolornas böcker och ge förslag på utrensning. Biblioteket själva skriver att sagoläsningen handlar om att låta fantasin flöda utan normer och gränser. På andra bibliotek har sagostunden fått ske digitalt eftersom personalen hotats.
DIK´s förbundsordförande, Anna Troberg, skriver att ”arbetsvardagen i skärningspunkten mellan alltför klåfingriga politiker, kunskapsförakt och en hårt polariserad allmänhet är tuff”. Det är ett allvarligt hot mot det demokratisk samhället, och vi behöver därför få veta hur våra politiker resonerar i dessa, viktiga, frågor. Gäller armlängds avstånd i Kungälv?
Lizbet Stenlund-Gens