Jag vill fira min mamma i dag, 8 mars, på Internationella kvinnodagen. Hon var född 1921. I början av femtiotalet var alla mammor i vårt kvarter hemma. På den tiden förekom det sällan skilsmässor i arbetarfamiljer. Kvinnor kunde helt enkelt inte försörja sig själva. Min pappa var sjökapten på ett mindre lastfartyg som gick med frakt till Nordsjön och Östersjön. Min lekkamrats pappa arbetade på varvet på Hisingen.
Mamma trivdes inte med tillvaron som hemmafru. Hon ville ha ett jobb. Pappa var emot det, det skulle inte löna sig. Mammas inkomster skulle ätas upp av sambeskattningen. Men mamma gav sig inte. Hon åkte in till varuhuset Ferd. Lundquist på Östra Hamngatan och bad om ett jobb. För att vara säker på att få ett, begärde hon ingen lön. Hon fick jobb som butiksbiträde och hon fick naturligtvis lön.
Jag var nio år och min bror var sju år då vår mamma började arbeta. Det fanns inga dagis på den tiden. Vi blev så kallade nyckelbarn. Mamma hade långa arbetsdagar, var bara ledig på söndagar. Jag fick ta ansvar för mig och min bror efter skolan. Uppriktigt sagt, det var skönt. Mamma var gladare och berättade dråpliga berättelser på kvällarna om vad som hänt på jobbet. Mamma fick nya vänner. Vänner hon behöll livet ut.
Jag vill fira min mamma just på denna dag. Hon var en av kvinnorna som vågade ta sig ut på arbetsmarknaden före sina väninnor. När fler gjorde som hon skapades barnpassning utanför hemmen.
Men internationellt lever miljontals kvinnor på samma sätt som min mammas generation, De saknar möjlighet till egen försörjning. Internationella Kvinnodagen är även fortfarande viktig i vårt land. Vi i Vänsterpartiet står för att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbeten. Barnomsorgen skall vara väl utbyggd med mindre barngrupper och tätare vuxenkontakt. Lönerna bör höjas i de kvinnodominerade yrkena. Pensionerna bör höjas för de som varit lågavlönade, vilket till störst del är kvinnor. Vänsterpartiet vill också se en reform med sextimmars arbetsdag.
Andriette Bågenholm, Vänsterpartiet Kungälv