Känner klumpen i bröstet känner hur huvudvärken sakta börjar komma. Ska jag även idag få höra att jag är värdelös, inte bra på mitt jobb att jag har en taskig attityd?
Att jag inte ska säga emot för om jag gör det kanske jag inte passar att jobba här är på fel ställe. Att jag inte är bra på mitt jobb bara för att jag har en åsikt som jag uttryckte eller ett fel jag vill påpeka.
Hur mycket ska jag som anställd behöva ta från min chef? Har inte jag rätt att uttrycka fel och brister utan att få höra att man är obekväm, att man motarbetar verksamheten? Att man inte ska käfta emot för jag är chef och du är utbytbar.
Så kan man ju faktiskt söka sig ett annat jobb. Vem ska göra jobbet om vi alla säger upp oss, ska ni chefer då gå utbildningen och jobba själva? Göra allt det vi gör?
Många av oss får höra på ena eller andra sättet att vi inte duger, att vi är utbytbara och tystnadskulturen växer sig starkare och starkare.
Snart vågar ingen säga något för att inte få höra att man inte duger och är utbytbar. Men vi väljer då istället att säga upp oss byta arbetsplats och arbete.
Chefen verkar tro att härskarteknik är den bästa tekniken för att få oss att gå i rad med tiggarmössan i handen.
Nu orkar vi inte mera. Vi säger hellre upp oss än bli förnedrade nertrampade vi är värda så mycket mer. Men vem ska då göra vårat jobb det står inte undersköterskor på kö precis till boenden.
Vi behövs. Börja visa oss respekt och visa att vi är värda något. För vi mår dåligt och orkar inte mera.
Ge oss en ledare, inte en chef som inte lyssnar. Vi vill ha en ledare som stöttar oss respekterar oss som visar oss vägen där vi tillsammans kan gå. För att uträtta under för våra gamla, ge dem ett värdigt liv med guldkant.
Men just nu är vi trötta, ledsna, arga och orkar inte mer. Vi har fått nog, inte en dag till med kränkande behandling, hot och trakasserier från chef.
Nu säger vi stopp.
Vi orkar inte mera