Solen visar sig efter en lång vinter. Fåglarna kvittrar. De frågar hur jag orkar jobba kvar i skolan?
Jag ska berätta. När jag ser ett hopp tändas i en mörk värld. Vill förmedla detta till mina elever. Om jag lyckas nå fram till en av mina elever så är det värt det. För att få dem att fortsätta kämpa, nöta in, inte ge upp. Att de vet att de har ett värde bortom sina resultat.
Att de ser hopp om en framtid. Att de lär sig att visa hänsyn och dela med sig. De ska veta vart de ska vända sig för att be om hjälp (inte Ai utan IRL).
För det ger hopp, att veta var de ska vända dig när de stöter på problem, kan de inte laga bilen själva så finns det någon som kan. De ska känna att alla har plats i vårt samhälle, det ger hopp. Bort från egoism, kapitalismens rovdrift och polarisering i sociala medier och världen i stort. De ska lära sig att om de gör fel, så är det en del av livet. Alla begår misstag. Stå för misstagen. Be om ursäkt eller förlåtelse. Om de mår dåligt. Prata om det. Hitta någon som lyssnar och inte dömer eller kommer med goda råd. Hitta någon som lyssnar med tålamod. Känsla av gemenskap skyddar mot brist på hopp.
Jag har en uppmaning till alla i vår stad! Stanna upp, du kan göra skillnad. Bort med raljerande memes, katastroftänk och polarisering. Du kan göra skillnad IRL.
Fröken mitt i byn
